Ska gå tillbaka lite i tiden, vi åkte ju till Tattoomässan i Malmö fredagen den 28/9 och bara det var ju jobbigt. Först köra långt, sedan packa ur alla tunga kartonger, göra fint på vårt mässbord och vara trevliga och försöka sälja vår produkt. Mässans öppettider var 15-24 på fredagen, 12-24 på lördagen och på söndagen bestämde vi oss för att packa ihop "tidigt" så vid 16-tiden lämnade vi Malmö. Vi lämnade vår älskade pappa och sambo på en rastplats strax utanför Helsingborg där han blev upphämtad av sin kollega. Tråkigt att skiljas åt som vanligt...
Färden hem gick väldigt smidigt och vi var uppe vid 20 så vi körde på bra!
Om jag backar i tiden ytterligare och berättar om vad som hände på torsdagen, dagen innan vi åkte till mässan, så sa jag faktiskt upp mig. Denna arbetsplats och dessa arbetsgivare i kombination med de orimligt höga krav som man ska utföra på orimligt lite tid och ändå absolut inte jobba övertid gick helt enkelt inte att kombinera med mitt liv som "veckoänka" med Luna. Det var så underbar känsla och jag sa upp mig med omedelbar verkan så jag fick allt ur världen direkt... tji fick jag.
Det som hände var att efter den jobbiga men roliga mässhelgen skulle jag på måndag morgon börja arbeta på posten (ja, jag hade redan fixat ett nytt jobb). När jag på frukostrasten gick och kollade av mobilen så hade det ringt från Julius (konditoriet). Hjälp... En av cheferna hade lämnat ett meddelande om att "bara så jag visste så hade jag fem dagars uppsägningstid" och "det är bra om du kommer och lämnar tillbaka kläderna", hur tolkar man det?
Jag som hade kollat upp med facket vad som gällde vid provanställning mm men tvärtemot vad ryktet sa så hade de visst avtal och i det stod det fem dagars uppsägningstid. Shit! Panik, illamående och telefonsamtal till fack med mer innan jag fick bita i det sura äpplet och ringa tillbaka till chefen och komma på en lösning.
Lösningen blev den att jag jobbade på Posten på morgon/förmiddag/lunch och sen fick bege mig direkt till Julius för att jobba eftermiddag/kväll. Det ska ju tilläggas att jag under denna vecka skulle lära mig ett helt brevbärardistrikt mm.
Som grädde på moset jobbade jag även igår, lördag. Så denna vecka har jag arbetat 79 timmar. Det känns helt sjukt att jag överhuvudtaget klarade av det utan att svimma! Jag har gått upp vid fem, lämnat Luna på dagis 6.15, haft hämthjälp av Luna och sedan inte träffat henne förrän 19.30 när jag kommit från Julius, 45 minuter senare har Luna somnat och jag med...
Så allt vad sms och telefonsamtal heter har jag totalt ignorerat denna vecka, hoppas jag är ursäktad. Energin börjar dock sakta men säkert återkomma men visst är jag helt slut i både kropp och knopp och idag, söndag blir det verkligen vilodag. Sen ska vi köra Johan till Vara.
Sen är det uppstigning klockan fem imorgon igen, men jag kommer med ett stort leende på läpparna gå till min enda och mycket bra arbetsplats - posten. Det känns som att ha kommit hem. Mitt allra första jobb på posten hade jag 1993...?!
Kom ihåg att livskvalitet är det viktigaste! Du ska må bra, din familj ska må bra! Allt annat är oviktigt! Kram.
