Feber och förkylning...

Sitter just nu hos svärmor/farmor Karin med familj och tar igen oss efter en frukost och fullspäckade dagar!

Lunas feber slog till redan natten mellan torsdag och fredag och har precis gått över, usch, den har varit uppe i 39,5 vilket för oss är det högsta Luna någonsin haft. Det har varit stort, denna förkylning. Luna har ju förmågan att så sällan bli dålig alls så när hon väl blir det, en gång om året typ, så blir det liksom lite allvarligt för hennes mamma och pappa, för er som är vana tycker ni säkert att vi är barnsliga men men...

Nu är det väl jag som toppar sjukligan med nästäppa, halsont och tycka-synd-om-sig-själv-känslor! Men jag hoppas verkligen att jag snart blir mycket bättre för det är vissa små skitungar som jag gärna vill pussa på... Nellie, Tilde och Alva till exempel... Håll tummarna! Kram så länge!

Simrishamn here we come!!!

God Jul och Gott nytt år allihopa!!! Vågar inte lova att vi dyker upp förrän 2008... Kramar. Tova... Tack! Du är världens bästa!

Ja må den leva!!!

Idag fyller faktiskt min och Lunas blogg ETT ÅR!!! Visst är det otroligt, i ett års tid har jag underhållit denna sida trots att jag är småbarnsmamma för första gången. Men just nu har jag inte tid att skriva något roligare än så här, måste tvätta barnet... Vi har just delat en pizza, bokstavligt talat... hmm...

Ciiiiiiiaaaaaa!!!!

I morse så sa jag till Luna att hon var min lilla tomtenissa, då svarade hon bestämt ciiiaaa! Jaha, är du en lucia? Mmm. Ok, förlåt!

Det var såhär att i förra veckan var det ju Lucia och mitt, mormors, Hennings och sist men (inte) minst Lunas allra första luciafirande med Luna i spetsen. Och i spetsen var minst sagt det hon var, längst fram, med säkert en meter till resten av gruppen stod Luna och höll sin alldeles egna show framför 80 personer! Jag måste få skryta och säga att hon var otroligt nog först med alla rörelser till de sånger där rörelser användes, hela tiden. Hon var så fokuserad på sitt jobb! Har allt på film!

Det jag skulle komma till var att dagen efter så hade barnen samma show för ett gäng pensionärer på ålderdomshemmet bredvid dagis. Jag hade missat detta och glömt Lunas tomtedräkt. Jag sa att jag skulle springa hem och hämta den men då fixade en fröken fram ett vitt linne, ett ljus och glitter till håret!!! Gissa hur glad Luna blev! Hon blev helt högtidlig och mäkta stolt, nu var hon en cia och inte en tomte... Hon var så paralyserad av sin vita skrud med det fina röda bandet och glittret i håret att hon liksom glömde bort mig totalt. Hon skred iväg som en sann Lucia... Nu finns det ingen återvändo!

Här kommer ett utkast av alla hundratals kort vi tog denna kväll!







Som sagt, det var min första Lucia som förälder också... Jag var helt fast! Jag tycker så synd om Johan att han missade det...

Bubbelbadkar...

Kan man ens berätta något sånt här? I dag stod jag vid badrumsdörren när Luna höll på i sitt lilla badkar. Hon njuter så av vatten och älskar verkligen att bada! I alla fall så står jag helt "inne" i min mobil och messar och liksom uppfattar ett avvikande ljud men reagerar inte nämnvärt. Jag vet inte vad man ska jämföra det med, jag känner igen ljudet men är så inne i det jag gör så jag tänker liksom inte till. När jag en liten stund senare tittar upp från mobilen på Luna så kopplar hjärnan. Bubbelljud är det! Som när man "kokar kaffe" för att få simmärket baddaren.

Den stora skillnaden jämfört när man tar baddaren var att Luna kokade kaffet sovandes... Hmm, nu ska ni höra en harkling som är något ursäktande och ganska skamset. Mitt barn ligger alltså och sover i badkaret med vattenlinjen mitt mellan mun och näsa och klarar uppenbart detta hur bra som helst, trots förkylning. Alltså, hoppas att det inte finns dolda kameror i vårt hem, då hade väl socialen snart knackat på dörren. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, hon låg där så skönt som en liten sjöjungfru och njöt. Medan jag tittade på henne vaknade hon till lite lätt och jag frågade om det var skönt att bada och med ett mycket nöjt leende svarade hon jaa! Sen frågade jag om hon ville gå och nanna, men det ville hon inte, hon ville bara ligga kvar som ett litet vattendjur. Men jag vågade inte utmana ödet så jag plockade upp henne sparkandes och skrikandes men sedan blev hon alldeles tung i kroppen och tyckte nog att det var väldigt skönt att jag gungade henne fram och tillbaka.

Vi somnade tillsammans strax före 12, jag vaknade 15.15 och Luna 15.45, vi behövde nog det!

Efter den långa vilan tog vi en sväng på stan, Luna med sina svarta stuprörsjeans och bruna skinnstövlar med blommor på, en rosa hoodie som stack fram ur hennes bruna fleecejacka. Hon fick så många blickar och kommentarer. Hon är ju fortfarande miniliten och folk tror säkert att hon är yngre än vad hon är. Vi gick till apoteket och stolt lade hon upp reflexerna vi skulle köpa på disken, sedan bar hon (eller släpade) ut påsen tätt efter sin mamma. Till bokhandeln begav vi oss för att Luna skulle få en liten krya på sig present, det blev en Labanbok, Nu är det jul igen! Och en julskiva.

Slutligen gick vi till ICA och köpte köttfärs... hahaha, nä jag skojade bara, vi handlade en massa annat. När vi kom hem så bjöd vi upp mormor och Henning på glögg och pepparkakor och tittade lite på tv efter det, nu sover hon gott och jag ska snart göra henne sällskap! I morgon är det den stora efterlängtade Luciadagen när Luna ska gå i tåg och sjunga... Hon övar för fullt så söt... nanana nana ciiiiaaaa...nana....ciiiiaaaaa!

Sov gott go' vänner!

Varför?

I dag har en gemensam bekant till mig och Johan gått bort. Johan har känt honom i många år, jag har träffat honom många gånger. Vare sig man känner en människa väl eller inte så kan man ändå uppleva stor sorg och saknad. Just nu fattas han oss alla. Han levde ju igår, han skulle ju inte dö. Varför skulle han dö?

Han fick sitt första barn strax efter Johan och jag fick Luna. Han har en son på snart två år. När jag tänker på att Luna nu är så väldigt medveten om mamma och pappa och framför allt när pappa åker eller kommer hem igen så går mina tankar till denna lilla pojke. Tillräckligt stor för att undra vart pappa är, för liten för att förstå...

Vem vet vad som hände, ingen just nu. Det vi vet är att han inte finns mer, efter upprepade återupplivningsförsök stod hans liv inte att rädda. Fan, småbarnsföräldrar får inte försvinna! Jag saknar honom och önskar honom tillbaka till sin familj.

Vi kan inte påverka vad som händer och sker mer än att vi kan vara ytterst rädda om oss själva. Använd bilbälte, glöm inte stearinljus tända och allt det där! Var rädda om er! Fan... fan... varför.

Här är vi!

En fika efter allt bus...


Pappa är något för stor för vissa av sakerna på Barnens hus...


Luna och Tova tränar inför körkortet.


Jaha, det är en till lastbilsförare i familjen...

Tandvärk, restaurangbesök & viloläge.

Uppstigning vid sju för min del då Johan "skulle vara snäll" att flytta Luna från min sida sängen. Vad händer? Jo, Luna vaknar och JAG får gå upp, hmm... Fick släpa upp Johan en timma senare, släpa alltså.

Tova kom hit strax efter nio för att leka med Luna när jag och Johan åkte till den lilla storstaden Skövde. Johan hade en mindre trevlig upplevelse att vänta sig, operera bort en tand, aj! Han kom ut med svullen kind, halvdomnat ansikte och med en dialekt mycket svårare att förstå än vanligt... Så idag är det det riktigt synd om pappa.

Efter detta var det dags för min synundersökning och sedan julshopping! Trodde jag... Johan var inte så pigg på detta vilket jag kan förstå så det var bara till att åka hem! Väl hemma i Tidaholm så mötte vi upp Tova och Luna mfl. på en restaurang och tog lunch, fredagslyx! Luna åt sparsamt ända tills hon kom till den gigantiska chokladbollen, mmm...

Johan gick före oss och jag trodde jag skulle somna på stolen men med systers hjälp tog jag mig upp och då hon på ett ytterst smidigt sätt tar hand om Luna och hennes påklädning med mer lät jag henne göra det. Hur kommer det sig att allt går så otroligt lätt för Tova? Det ser så enkelt ut, kanske för att hon gör det en gång i veckan och jag 29 gånger..?

Men sen blev det inhandlat en julklapp åtminstone! Yes!

Så, nu är jag snart värd att ligga i soffan, de andra två skitungarna ligger redan där och tittar på klassikern Katten Gustaf, ska göra dem sällskap! Kram.

Pappa är värsta sömnpillret.

Vem är det som alltid lyckas bäst med nattningen av Luna? Jag ringer och beklagar mig till Johan i Norge kväll efter kväll. Missförstå mig inte, det är väldigt mysigt att lägga Luna, men när det drar iväg och tar en till två timmar så tycker jag att det går bort lite väl mycket av min "egentid". Så, vad händer då när pappa är hemma, jo, ungen somnar på tio minuter!!! ibland mindre!!??!! Jag bara gapar när Johan kommer ut ur sovrummet och tror att han skojar, men nädå, hon sover.

Jag kan ju erkänna att det går mycket bättre när jag anammar Johans något tuffare metod och inte ligger och babblar med henne och ger henne vatten varje gång hon frågar. Jag har varit för mesig helt enkelt, för snäll, och inte gynnar det varken mig eller Luna! Vad underbart när man kan lära varandra massa bra tips och trix!

Nu har det liksom blivit Johans grej att natta Luna så fort han är hemma, de går in, läser "Lilla Anna och Långa Farbrorn" (alltid samma bok, julklapp från plastmormor Monica och morbror Max, 2006, för övrigt) pratar sedan en kort stund och sedan är det bara knäpptyst! Johan kommer därefter ut med samma nöjda, stolta och lite kaxiga min kväll efter kväll... Ja, du är bäst! Världens bästa pappa!!!

Luna är väldigt mycket inne på mitt och min just nu. Det roligaste var ändå när Johan kramade och busade med mig när vi hälsade på hos mamma och Henning och Luna pekar mot oss och säger bestämt - MITT! Jag var alltså hennes "mitt", hahaha, hon är ju för underbar, men det är bäst att man myser mycket med varandra så hon inte tror att hon har ensamrätt på varken mamma eller pappa...

I morgon är det dags för en tur in till Skövde, ska uträtta några ärende, Luna får nöjet att leka med sin underbara moster här hemma, allt för att det ska fortare och smidigare för oss! Vi är nämligen dunderförkylda, hela familjen, särskilt lilla jag... Stackars mig... Nä, ok, det är ingen tävling, men jag är dålig, usch. Luna den stackaren hon har en extremt irriterande hosta och spyr upp stora slemklumpar på morgnarna... så det är kanske mest synd om henne då, ok, jag ger mig!

Nä, nu ska jag mysa med min man, Luna sover och kvällen är ung, eller nä, hon är ju halv elva... Vart tar tiden vägen? God natt!

Klockan är mycket.

Och jag borde sova. Måste bara på några rader försöka förklara hur underbart det är att vara mamma till Luna.

Mitt "Lunadygn" börjar egentligen vid den här tiden. Jag stänger av datorn, släcker lamporna. Famlande i mörkret tar jag mig fram med enbart Lunas andetag som vägvisare. Sakta men säkert börjar saker och ting urskilja sig. Kryper ner under täcket och lägger mig tätt intill min dotter. Luna, plötsligt så stor men ändå så liten. Hennes händer drunknar fortfarande i mina.

Hon vaknar ett par gånger under nattens lopp, lugnande talar jag till henne och hon somnar om snabbt och tryggt bredvid mamma sin.

Alarmet ringer oftast runt halv sju, jag går upp och sätter på vattenkokaren för att fixa morgonvällingen. Smyger in till min ängel med kläder och ny blöja. Nosar och myser med den fortfarande sovande, mjuka huden. Luna är varm och ser inte alls ut som att hon vill vakna. Så fort vällingflaskan nuddar läpparna kommer sugreflexen igång och i ett tillstånd mellan dröm och sömn tar hon flaskan mellan händerna och snuttar i sig.

Jag passar på att byta blöja och sätta på dagiskläder och Luna är foglig och ganska omedveten om vad som händer.

När vällingen är slut vaknar hon till ytterligare och ger mig en kram, och har jag tur får jag även en puss. Ut i hallen och krångla på sig alla tjocka och jobbiga vinterkläder, ibland går det hur bra som helst, ibland inte alls.

Efter en kort promenad så är vi framme på dagis och nu går det så bra att lämna henne. Luna vinkar i och för sig lite motvilligt när jag ska gå men hon gråter åtminstone inte längre. Hej då gumman, hej då mitt hjärta...

Känns väldigt dubbelt det där. Fri men tom. Avlastad men belastad. Saknad men längtan.

Strax efter tre hämtar jag Luna. Hennes arbetsdag lider mot sitt slut. Helst ska vi vara kvar på dagis en lång stund och det blir nästan alltid bråk när vi slutligen måste gå hem. Men, ändå, vilken lättnad. Den första tiden kom hon springande och gråtande mot mig varje gång jag hämtade henne. Sedan höll hon krampaktigt tag i mig för att försäkra sig om att jag inte skulle lämna henne igen. Detta är mycket bättre, om än något mer tidsödande...

Vi kommer hem, Luna tänder alla lampor hon når och klär sedan av sig och hänger upp sin jacka på sin krok. Det är en ganska ordningssam liten dam det här. Undrar just vem hon fått det av.

Kvällsmat, pyjamas, Bolibompa och välling i soffan varvat med lite lek, är det som gäller för kvällen. Sedan är det dags att gå och "nanna" och med pappas kudde under huvudet och mamma bredvid så somnar man ganska gott.

För att sluta cirkeln ska jag nu treva mig fram till vår stora säng, där vårt lilla barn ligger och somna in till ljudet av hennes andetag. Sov gott.