Utvärdering...

Ja, vi skulle ju då på utvecklingssamtal där man som förälder får sitta ner och lyssna till vad dagisfröknarna anser om sitt barns utveckling. Motorik, social kompetens, emotionell kompetens, språk och så vidare. När vi bänkat oss i fredags så började Lena (Lunas "egen" fröken) med att säga att det egentligen inte fanns så mycket att prata om... Och vad har vi som är förstagångsföräldrar att jämföra med? Vad menade hon tänkte vi?

Jo, då enligt deras TRAS-handbok (tidig registrering av språkutveckling) där de då kryssar i allt som rör språk och kommunikationsförmåga (sedan hade de några andra papper där de andra delarna behandlades) blev "slutresultatet" *fanfar* att Luna ligger på en nivå där 3-4 åringar normalt "ska" ligga. Så, vad ska man säga om det? Är det egentligen positivt eller negativt? Självklart tycker vi att det är skönt att höra att Luna är med och inte efter, men frågan är vad som händer med de vuxna runt henne? Ser vi henne verkligen som två år? Ställer vi för höga krav på henne trots att hon så nyss lämnat bäbisstadiet? Jag kan ju inte tala för alla vuxna i hennes närhet, men jag och Johan upplever att vi nog inte riktigt ser henne som ett så pass litet barn som hon egentligen är, hon fattar för mycket och uttrycker sig för bra... får man säga så?

Även de på dagis nämnde att de lätt tog Luna som äldre, fast de vet! Och vi vet ju att denna underbara lilla lilla skapelse ÄR liten, men hon ÄR ju så stor! Igår sa hon till Ebba när jag bad henne att gå och hämta henne: Tom (hon säger ju t istället för k) nu Ebba, gå ut! tissa å bajsa! tom nu! Ebba orkade såklart inte resa sig och Luna kom tillbaka och sa: Ebba tommer inte mamma, Ebba vill inte tissa å bajsa... Underbara unge!

Hon pratar SÅ mycket, hela tiden, långa och förvånansvärt ofta korrekta meningar. Hon var väldigt allvarlig när hon berättade en lång historia för Max häromdan, när hon berättat färdigt och såg sådär gulligt seriös ut tog hon en paus och sa sedan: Kära barn! Va? Vad fick hon det ifrån? Kära barn?

I veckan har hon av någon anledning fått för sig att Tova ska komma och hämta henne varje dag på dagis, detta har resulterat i att hon har blivit väldigt besviken varje dag JAG har kommit för att hämta henne... Igår berättade Lena att hon återigen hade varit väldigt inställd på detta och jag kände det nästan som att de trodde att jag lurade Luna varje morgon... Hjälp! Men jag förklarade att Tova ju alltid jobbar i veckorna och att jag inte alls kunde förstå varför hon trodde det? Stackars liten! Vi tror att det kanske kan ha med att göra att Tovas farmor gick bort helgen som var och Tova har varit väldigt ledsen och jag likaså. Då har nog Luna liksom velat vara nära Tova, för hon är väldigt känslosam, vet inte, men det är en teori. Vila i frid kära kära Dagny! Min extrafarmor som jag alltid kallat farmor och som gör VÄRLDENS godaste köttbullar. Vila i frid!

Men IDAG, idag du Luna så kommer världens bästa Tova och hämtar dig! Tova har planerat att kidnappa Luna till storstaden Skövde och gå i affärer och fika och följa med på lägenhetsvisning, så nu äntligen!

Sedan när Luna kommer hem igen så väntar ju nästa person, världens bästa pappa där! Vilken dag hon får! Nä, nu är det åter till arbetet! Kram så länge!

På torsdag på torsdag på torsdag på torsdag...

Idag är det ju torsdag och pappa-kommer-hem-dag! Detta konstaterade Luna det första hon gjorde denna morgon. Pappa kommer idag! Ja, sa jag, din pappa kommer hem idag. Sen lade hon sig ner på kudden och gosade medan jag gjorde vällingen. Det ska tilläggas att hon gosade med pappas kudde, det är mycket viktigt!

Efter vällingen så pratade vi en liten stund om hur det varit på dagis igår och då sa hon att hon varit lite ledsen för att hon saknat mig. Sedan sa hon: Mamma jobbar kontoret, jag höll med och sa att jag måste jobba på kontoret då svarade hon: Typist!! Då kunde jag inte hålla mig för skratt och sa, ja, typiskt Luna! Haha, hon är ju bara helt underbar, vår lilla tjej.

Och nu är jag ju på kontoret så nu ska jag göra det jag ska - jobba! Kramar!

Pappa kan också...

Bilder från ridturen...

Ibland får man lov att ligga efter lite va?

Tänder, feber och kräk.

Ja, vi vet inte riktigt vad det är med vår lilla snäcka. Det har varit en blandning mellan snuva, feber och kräkningar. Plötsligt hittade Johan två nya "stora" tänder som var på väg upp och förhoppningsvis också förklaringen. När vi var inne på sjukhuset i Skövde i lördags eftermiddag så fick vi lära oss något nytt. Vissa barn är extra känsliga för temperaturväxlingarna vid feber och detta tar sig i uttryck genom kräkningar.

När vi tänker tillbaka på tillfällen då hon haft feber förut så stämmer det, vi har inte fattat varför hon spytt, min slutsats var att hon inte tålde Alvedon så vi bytte till Ipren, men när inte det hjälpte så förstod vi att så inte var fallet.

Johan är nu hemma för vård av sjukt barn, jag har så mycket att stå i denna vecka så det fick bli så.

En rolig nyhet är att vi fått hem Ebba!!! Så nu kan Luna stolt kalla Ebba för sin hund, det gör hon om och om igen och tittar på oss för att vi ska bekräfta detta. Det var liksom aldrig något bekymmer för dem att "klicka", redan på parkeringen i Jönköping där överlämningen ägde rum var det som att Luna hade haft Ebba hos sig hela livet, hon klappade och pussade på henne och Ebba stod still och njöt!

De är så fina ihop. Ska lägga ut bilder efter hand! Så, jobben kallar! Hej då så länge!