På begäran...

Johan ger sig på gillestugetaket i hallen! Blir mucho bra!!!


Du har missat lite där... nähä, oj, förlåt, skulle det vara så... hmm... förlåt.

Fler...

Mer bilder från lägenheten!


Hall in mot kök


Mammas och pappas sovrum mot hallen


Ja... jag i spegeln... jobbar jättehårt...


Från hallen in mot vardagsrummet!

Krönika.

På väg till dagis trippar Luna fram liksom på tå på något underligt sätt. Jag frågar varför hon går så, -Det låter som klackskor om jag går så. -Är det inte jobbigt för dina fötter att gå så? -Nää.

Med målade naglar (inte målade av mig) och på tå trippandes mot dörren till dagis, till den stora avdelningen känner jag plötsligt ett hugg i magen. Vår lilla lilla tjej är på väg bort. Snart finns hon inte mer. Vår lilla tjej håller på att bli stor. Varje gång Luna tittar på filmen Mamma Mia (vilket hon gör ett par gånger i veckan just nu) så blir jag extra uppmärksam när det kommer en scen när mamman hjälper dottern som ska gifta sig samma dag. Hon flätar hennes hår, målar hennes naglar, plåstrar om hennes sår hon fått när hon rakat benen och tittar ömt på henne genom spegeln. Tonerna till sången som spelas är vackra och hon sjunger om hur fort tiden går och hur dottern glider henne ur händerna... varje gång börjar jag gråta och varje gång tittar Luna på mig med blida ögon och börjar snart gråta hon med. Där sitter vi och gråter i de minuter som sången varar och jag vet precis varför och Luna känner varför men vet inte riktigt varför vi gråter. Det är fina stunder.

Från det att vi föds separeras vi från våra föräldrar mer och mer för varje dag som går och det är en smärtsam process men samtidigt nödvändig och självklar och den drabbar alla. Men det är inte alltid lätt att tacklas med den känslan, oftast gör vi det kanske på fel sätt, vi visar kärlek på alla de möjliga konstiga invecklade sätt istället för att helt ärligt totalt hänge sig åt känslan, som är så stark.

Ibland tvivlar jag på att mitt "mammaskap" är bra och många gånger har jag velat slå till mig själv på käften för saker jag sagt eller gjort... Men, en sak vet jag och det är att Luna har fått och får oändligt mycket kärlek från både mig och Johan.

Från stunden hon kom till denna värld i januari 2006 när hon fick spendera sina första timmar i livet hud mot hud tillsammans med sin stora, trygga, varma och kärleksfulla pappa som sedan kom ner till uppvaket med en så stolt, kärleksfull och säker blick i sina ögon så visste jag att detta lilla barn är redan så älskat och tryggt att det ska mycket till för att hon ska må dåligt på något sätt.

Den första tiden i hennes liv, som är så basal och viktig för en människas utveckling och tillit till andra människor, så var hon nära mig eller Johan tjugofyra timmar om dygnet. Hon sov ovanpå oss, hon blev buren när hon var vaken och hon blev ständigt bekräftad och sedd. Vi har gjort ett väldigt bra jobb och det får vi kvitto på varje dag! Luna berör både oss och andra på ett häftigt sätt, hon är speciell...

...och nu ska hon bli storasyster. Vilken resa.

Pappa...

...jag har en sak att berätta för dig! Du är inte min kille längre...fniss...det är Alexander...jag har pussat honom massa gånger och det har Hedvig och Stina också...fniss...

Luna berättar klart och tydligt vad det är som gäller för Johan när hon ringde och sa godnatt häromdan, så jäkla fint! Ni skulle sett hennes min alltså!

Vitt först...

Här har vi Lunas rum som är vitt... för tillfället...


Här är det blivande kontoret/gästrum, här har vi dragit ner alla tapeter och spacklat hittills...

Luna blir glad när mormor och Henning kommer för att röva bort henne några timmar så att mamma och pappa kan måla en stund utan att vara rädd för att Luna ska stoppa fingrarna i någon dödlig kontakt, använda hammaren där man inte får, måla där man inte får och etc. etc. Renoveringen tar nog en aning längre tid när man liksom ska samarbeta med en 3,5 åring. Men när hon väl får en uppgift - då jäklar!!! Som hon jobbar! Fokuserad, koncentrerad och envis!

Här följer lite bilder - håll till godo!

Jobb jobb jobb och så lite paus...

Rosa rosa ROSA!!!!!!

Så... vi frågade faktiskt Luna vilken färg hon ville ha i sitt rum och hon svarade rosa! Det fick ju dock bli en liten kompromiss - en vägg! Här är resultatet! Från första till sista draget...

YES!!! JIPPII!!! Nu är den vår!!!

Drömmen gick i uppfyllelse, oj vad det låter överdrivet, men för oss är detta STORT! Vi har känt oss trångbodda i vår tvåa tillräckligt länge nu och liksom redan "lämnat den i tankarna" och det började gå oss på nerverna så när vi hittade denna så blev det som att kunna ta ett riktigt djupt andetag!

En fyra som sagt med plats för eget rum till Luna, kontor/gästrum (till fördel och glädje för alla som vill hälsa på, känn pressen!!!) eget sovrum till oss, ett stort vardagsrum och en jättehall?! Två toaletter varav det ena med badkar!!!!! YES! Det har jag längtat efter sedan jag lämnade min kära lägenhet på Backgatan i Simrishamn 2005!

Så nu följer två månader med intensiv renovering så att vi får det mesta precis som vi vill utan att kosta på den alltför mycket... Vi har redan kommit långt! Så... Är ni sugna på att måla lister, lägga golv, sy gardiner, måla tak och väggar städa, städa och städa, ja då är ni varmt välkomna till Tidaholm! Men om två månader då är ni välkomna att bara komma och njuta!!!

Nu ska vi visa den för mamma!

Ska vi ha sån tuuuur!!!????

Efter veckor, månader av husjakt/lägenhetsjakt och med en oro för att inte hitta något bra verkar det nu äntligen som att saker och ting börjar få sig en lösning... Men jag ropar inte hej förrän pappret är underskrivet! Än så länge har vi bara ett muntligt avtal och jag vågar inte riktigt tro på det förrän allt är klappat och klart, men om allt går vägen så är den vår imorgon eller på fredag!!!

En härlig rymlig fyra på 96kvm på första våningen centralt i Tidaholm, men i stort renoveringsbehov, återkommer med bilder... Som jag alltid säger! Hmm...

Nä, nu är det plugg som gäller - psykoanalys idag...