MIDSOMMAR - 2011

Ja, så var det den där tiden på året när solen står som högst (nästan) och när man gärna spenderar dagen och kvällen med goda vänner. Vår dag började med en härlig frukost, ja, när man är hemma hos Jenny, Joel, Tilde och Hugo blir man alltid bortskämd med just god mat! Med ett stenkast bort från havet började vi denna dag i det vackra sommarhuset vid Löderups strandbad, Österlen.

Efter frukosten så inväntade vi Julia, Anders och Alva (Jennys syster med familj) och därefter vandrade vi alla upp mot de vackra backarna som skulle bli platsen för midsommarstången och dans kring denna!

Väl uppe med allt pick och pack så var kaffekorgen glömd och min kära hjälte till man kilade raskt ner för att hämta den! Vi gjorde allt det där man ska och vi var så vackra allesammans som i en liten dröm, med en utsökt och stor pic-nic-korg!

Efter dans och fika begav vi oss ner för kullen för att leka, prata, umgås och börja förbereda inför lunch! Lagom till detta anslöt Frida, Kia och Nellie!

Kvällen bjöd på grillat och mycket skratt och MÅNGA barn... De var överallt kändes det som och sedan var det ju alla pratiga vuxna ovanpå detta, vilket gäng!

Ja, här följer bilder och små texter som beskriver denna helt fantastiska dag som kändes härlig att plocka fram nu i novembermörkret! Tack alla för denna dag!!!! Kramar från Li, Johan, Luna och Mille!

På väg upp till backarna...

Skönt häng på filtarna!

Ja, vi kom verkligen upp i rättan tid och fick mycket bra utsikt över midsommarstången och alla som dansade! Någon stund efter detta första kort tagits så var det fullsmockat med folk bakom, framför och runtom oss! Underbart väder som stundtals kändes lite dramatiskt höll ändå sig vackert precis hela dagen och midsommarfirande + Österlen är en fin kombination!

Dag Hammarskölds backar!

Väl uppe på höjden så väntade en stor och ståtlig midsommarstång och människor i mängder hade börjat samlas kring den. Vi åt en helt fantastisk pic-nic gjord av Leila (Jenny) och Leilas lillasyster (Julia), baguetter fyllda med fantastiskt god kyckling/curry-röra och som efterrätt kladdkakeliknande muffins med grädde och jordgubbar!!! Vi blir SÅ bortskämda och vi är Er evigt tacksamma! Det blir pay-back någon gång i framtiden... TACK!

På väg mot stugan!

Efter detta fantastiskt klassiska och vackra midsommarfirandet med danserna, musiken, pic-nicen och vännerna begav vi oss ner mot huset för att fortsätta dagens bestyr!

Mille är i himmelriket...

Alltså... Vart kommer detta ifrån??? Mille har en extremt utvecklad fascination för ALLT med motorer... Kan bara inte förstå!!!

Detta jobbigt vackra sommarhus...

... får vi äran att fira midsommar i... LYX!!!!!

Vackra flickor tar mat!

Frida, Nellie och vår egen blonda version av Leila - Jenny!

Syskon.

Våra fina.

Härligt spring i benen!

Och med Nellie och Mille som publik! Vilken midsommar! Luna verkar ju flyga fram...

Grabbar som grillar...

... och tjejer som står i köket... Aja baja! Nästa gång byter vi plats tycker jag! Allt för jämställdheten!!! Men denna grillbild är SÅ vacker, jag tycker att kompositionen är helt fantastisk!!!

Midsommargodis!

Både i form av godis och ungar... och Frida förstås...

Nattning av barn på mysig promenad med galna mammor...

Ni känner ju mig... Jag kunde ju givetvis inte hålla fingrarna i styr och om än vi skulle natta barnen blev det lite bus och Frida var inte sen på att haka på, sedan var det kört, Jenny föll för grupptrycket och det blev barnvagnsrally ner till havet! Julia gick med magen i vädret och en stor fleecetröja bakochfram släpande ibland före och ibland efter...

...och så blev det kväll.

Efter en fantastisk dag, eftermiddag och kväll så var det dags för oss vuxna att umgås utan barn kring benen, trevligt! Tack, alla för en underbart vacker, klassisk och underbar midsommar! När vi väl får vårt drömhus och trädgård någon gång i framtiden så lovar vi att bjuda igen kramar från oss!

Måste slänga in lite sommarbilder nu!!!

Ärligt talat... Sommar, denna ljuvliga sommartid som faktiskt inte alls hade känts så ljuvlig om vi inte några månader om året hade haft det precis så som vi har det just nu... Det är ju i den mörka novembergråa natten som vi minns dessa otroligt fantastiska dagar med sol, värme, vänner och hav... Så, här kommer det några!

Fantastiska flyttfantasier får finnas för fattiga!

Hej!

När min svärmor, Karin, var uppe för några veckor sedan så laddade hon kyl, frys, skafferi och kylskåp fullt med mat! Vilken gåva! Dessutom shoppade hon en vinteroverall till Luna samt underställ, mössa, vantar och säkert något mer som jag glömt... jo, en pysselbok och pennor med! Mille, han fick tröjor och underställ och en varm fleecetröja med fina snöflingor på.

Just då var det ju värsta lyxen och jag var glad, upprymd och tacksam! Men just idag så inser jag ju att det var totalt jäkla NÖDVÄNDIGT!!! Det fick mig verkligen att haja till HUR tacksam jag nu är. Vad jag menar är att man är ju alltid tacksam när man får gåvor, men i vissa skeden i livet blir de ju desto mer värdefulla och denna tid är just sådan. Jag pluggar och Johan är arbetslös och den där "bufferten" vi en gång hade är borta. Så just nu blir den där falukorven i frysen SÅ viktig och extra god att äta och att Luna kan vara utomhus utan att frysa är ju ett mirakel...

Ok, nu låter det kanske som att jag beskriver en totalt skev bild av vår situation, men KÄNSLAN av att ha så extremt lite pengar "bara sådär" är svår att hantera - faktiskt. I-landsproblem - absolut!!! Men än dock kännbart. Ska vi sälja bilen? Julklappar går helt bort i år! En lunch på stan? Svar: Nej! Vi har inga pengar. Och nu pratar vi inte om att vi har en massa andra öronmärkta konton som "vi skulle kunna plocka av" utan, slut, finito.

Det vi HAR fått är ju tiden tillsammans med våra barn som har fått en unik chans att vara hemma med sin pappa framför allt under en lång period. Mille började på dagis lite smått i slutet av sommaren och är bara där tre timmar om dagen.

När jag sedan inser att Johan kommer att ligga på denna inkomstnivå under ett bra tag framöver och att jag troligtvis kommer att fortsätta plugga så måste ju vi göra radikala förändringar i vårt sätt att leva och tänka. OBS! Jag säger INTE att det är synd om oss utan att vi måste förändra oss och sluta upp med att ta saker för givet.

Vi har i dagarna även börjat inleda "Projekt: Flytta tillbaka till Skåne" och då kommer det ju upp en massa nya tankar... Nu ska vi snart lämna vår älskade lägenhet på nästan 100 kvm som vi renoverat precis som vi ville ha den och som vi betalar en låg hyra för. Jag veeeet att jag inte får fastna för en lägenhet, men det smärtar ändå. Och, vad ska vi byta ner oss till? Ja, nu är jag pessimistisk, men dessa priser vi är vana vid här uppe, de existerar inte i de delar av Skåne som vi vill bo i i alla fall!

Sedan till den stora frågan?
Vart ska vi bo?
Det finns ett ställe som leder ligan just nu... gissa vilket?
Vart tycker ni att vi ska bo?

Puss å kram på er! Nu måste jag avsluta! Och tack än en gång för fantastiska gåvor Karin! Det har blivit många goda middagar!!!

Höst, dagis, högskola och oss...

Hej alla två, tre eller kanske rentav fyra stycken som kanske har längtat efter att äntligen få ett inlägg...

Ibland finns helt enkelt inte tiden eller inspirationen för att skriva och det är inte heller alltid man känner för att skriva för då kanske det bara hade blivit negativt, man har ju sina dåliga perioder. Men, jaja, jag är tillbaka för nu, vi får se hur länge det håller, jag har en massa måsten och borden ikväll med, precis som alla andra kvällar när barnen somnat.

Det har ju hänt en hel del sedan mitt senaste inlägg i maj månad, kommer givetvis inte att behandla allt, men ett litet utdrag...

Sommarens stora och svåra händelse var ju att Johans farbror, Onkel Benny, gick bort. Det var svårt att förstå och jag tror inte att det landat riktigt ännu, men samtidigt får man vara rationell i tanken och ja... vi blir sjuka och ja, vi dör, det är liksom livets gång och om än jag låter okänslig så hade jag resonerat likadant om jag själv hade fått en dödlig sjukdom. De jag lider med idag är ju givetvis alla de människor som levde nära inpå Benny, vilken tomhet, vilket abrupt adjö och vilken sorg - tänker på er alla, ofta.

I juni, veckor före tragiken så var jag, mamma och Tova i Grekland, på den underbara ön Zakynthos. En välbehövlig vecka av sol, bad och grekisk mat. Under samma vecka hade barnen och Johan privilegiet att träffa både farmor och farfar och jag kunde slippa från en del av det dåliga samvetet som drabbade mig då och då i solstolen...

Midsommar firades i goda vänners lag, tack alla för en riktigt klassisk, vacker och trevlig dag/kväll!!!

Sedan blev det sommarjobb för min del med en hel del turbulens, men dock mycket intressant!

I mitten av augusti sprang jag Kåsebergaloppet!

Mille och Luna börjar på dagis.

Ja, en kort men god sammanfattning av sommaren... Har ju garanterat glömt av 90% av vad som hänt, allt det här mysiga, vardagliga och kanske även en hel del viktigt, men det kommer kanske upp sen?! Någon gång... Eller inte...

Ja, detta inlägg var ju inte så jätteroligt, men nu är isen bruten, vi är på banan igen! Håll till godo!!!

Energin kommer tillbaka.

Livet är ibland tufft, hårt och snårigt
vi gör varandra illa och det svider och blir sårigt

Plötsligt en dag lättar allt för en stund
det vi behövde var en natt i egen säng med John Blund

Kommunicera mera är ett ständigt mantra
för annars kommer vårt skepp åter att kantra

Hundra kilometer mellan kramarna har det varit
men nu har nya tips, trix och idéer fram med oss farit

Vi ska klara detta du och jag mitt hjärta
vi ska kämpa oss igenom glädje, sorg och smärta

Jag älskar dig min stora, häftiga man
jag håller på dig, jag vet att du kan

Du och jag och våra barn små
ska aldrig mer behöva trippa fram på tå

Vi ska höja våra röster så vi hörs
vi ska skita i att en och annan störs!

När man har myror i brallan...

... kan man gå ut på gräsmattan utanför huset och ha pic-nic med sig själv och ett gäng Bamse-tidningar! Gårdens goa tanter höll ett vakande öga på Luna medan jag satt inne och plugga, plugga, plugga...

Mera påsk!

Ja... Det blev en udda påsk med grabbarna grus på vift nere i Simrishamn. Men vi tjejer klarade oss hyfsat bra ändå! Det var lite konstigt att sova utan sin lilla bäbis för första gången, men då Johan och Mille är så tighta och spenderar så mycket tid tillsammans kände jag mig inte särskilt orolig!

Vi, här uppe i Tidaholm fick ju en sommarlik påsk med över 20 grader varmt i flera dagar. Inte ett moln så långt ögat kunde nå!

Dessa bilder är tagna hos mamma/mormor/henning/sagofarbror där vi hade påskmiddag på Långfredagen med fjäderklädnad, äggjakt och gooooood mat!

GLAD PÅSK!

Arvid, Luna och Tilde!

På Skärtorsdagen var det dags för vår lilla Luna att hänga på de "stora" barnen ut på godisjakt! Knacka dörrar var nog spännande och det gav hyfsad utdelning dessutom!

Idag är det påskafton och i morgon kommer våra pojkar heeeeeeeem!!!!! Första gången jag har sovit utan Mille, dessutom i tre hela nätter!!!

Natti!

Studiestöd...

Idag kom det en hel liten vacker familj och gjorde mig sällskap hos min mamma vid lunchtid, de är fortfarande kvar! Just idag var det mer ett studiestöd än studiestörd för det var nu jag kom igång! Nu ska jag utnyttja den energin jag fick! Luna sitter vid "sin" dator som hon har hos mormor och jag sitter bredvid!

Härligt att se att ni är pigga och vakna!!!

Tack Frida och mamma för den snabba responsen trots det mycket långa uppehållet! Nu kommer vårens första riktigt varma strålar och jag har vaknat till liv och bloggen med mig, hoppas jag. Då jag nu läser på 150% är det dock inte mycket tid över till något annat än att läsa läsa läsa... Men sommaren stundar och mammaledigheten med den - ljuvliga sommar vad underbart vi ska ha det du och jag och familjen!

Idag skickar jag med två bilder, en från den höggravida magen som nu är en ettårig kille och ett härligt sommarkort! Vi hörs snart igen!

Vår lille Mille blir snart stor kille...

Shit. Tiden rusar fram brukar man säga.
Jo tack.
Härom veckan satt vi i en bil med Tova som chaufför, en spänd, förväntansfull och smått orolig fyraåring, en hund som skrek, en blivande tvåbarnsfar och så jag. Jag - denna uppsvällda kvinna med en mage sådär stor som man normalt inte blir... Med hopp om att jag väntat in i det sista för att tiden inne på bb skulle bli så minimal som möjligt. Jag var nära... trodde jag, nio timmar senare, efter en helvetesförlossning för andra gången i mitt liv så kommer han ut, saaaakta och osäkert. Blicken jag såg i en av barnmorskornas ögon mitt under utdrivningsskedet är en blick jag kunde klarat mig utan... Särskilt just då, just där. De får klippa navelsträngen som satt hårt lindad kring vår sons hals och jag blev beordrad att varken ta i eller släppa taget.

Ut kommer det en liten (jo, han kändes väldigt liten trots att han var stor) livlös blå klump... Alarmknappen trycktes på och när Johan, som givetvis följde vår lilla bäbis, kom ut i korridoren kom det läkare, barnmorskor och sjuksyrror utrusande från olika håll... Vad hände?

Jag låg i sjukhussängen och tänkte: Jag struntar i vilket... Förlossningen var över, det var det viktigaste i just dessa surrealistiska sekunder för mig. Min förlossningsskräck hade visat sig vara befogad och jag hade blivit gravt kränkt av vissa inom vården som fanns med under delar av förlossningen.

Men efter de sekunderna så vände ändå allt. Mille hade återhämtat sig under halvminuten och lite syrgas senare så var allt frid och fröjd. Vår lilla blåa bäbis, stor som ett monster och lite sådär småful lade sig snabbt tillrätta hos mig efter att ha spenderat den allra första tiden i pappas famn. Mille kom, såg och segrade!

Och, just det ja, det var ju inte alls härom veckan... Det var ju om några timmar exakt ett år sedan... Ett år. Grattis i förskott vår favoritkille.

Bara för att det är kul...

... och att vi sedan haft snörekordet för HELA Sverige flertalet gånger denna vinter gör ju allt ännu mer coolt!!! Coolt i dubbel bemärkelse!

Myser med Morfars katt Mirra!

Luna somnade i soffan efter ett vilt spel med mamma och morfar inblandade. Jag satte mig och skrev en krönika i soffan och Luna somnade med en levande "boa" runt halsen. Åh vad de tyckte om varandra de två!

Vi, hela familjen passar även på att Tacka Tusenfalt för alla fina och underbara julklappar som vi alla fått - framför allt barnens...

Och till slut, ett ritkigt Gott Nytt År! Vårt år har börjat med ganska många nätter med i princip obefintlig sömn, eller i alla fall mycket dålig. Men, det är ju bara att bita ihop, som alla vet...

Kram så länge.