Hej!
När min svärmor, Karin, var uppe för några veckor sedan så laddade hon kyl, frys, skafferi och kylskåp fullt med mat! Vilken gåva! Dessutom shoppade hon en vinteroverall till Luna samt underställ, mössa, vantar och säkert något mer som jag glömt... jo, en pysselbok och pennor med! Mille, han fick tröjor och underställ och en varm fleecetröja med fina snöflingor på.
Just då var det ju värsta lyxen och jag var glad, upprymd och tacksam! Men just idag så inser jag ju att det var totalt jäkla NÖDVÄNDIGT!!! Det fick mig verkligen att haja till HUR tacksam jag nu är. Vad jag menar är att man är ju alltid tacksam när man får gåvor, men i vissa skeden i livet blir de ju desto mer värdefulla och denna tid är just sådan. Jag pluggar och Johan är arbetslös och den där "bufferten" vi en gång hade är borta. Så just nu blir den där falukorven i frysen SÅ viktig och extra god att äta och att Luna kan vara utomhus utan att frysa är ju ett mirakel...
Ok, nu låter det kanske som att jag beskriver en totalt skev bild av vår situation, men KÄNSLAN av att ha så extremt lite pengar "bara sådär" är svår att hantera - faktiskt. I-landsproblem - absolut!!! Men än dock kännbart. Ska vi sälja bilen? Julklappar går helt bort i år! En lunch på stan? Svar: Nej! Vi har inga pengar. Och nu pratar vi inte om att vi har en massa andra öronmärkta konton som "vi skulle kunna plocka av" utan, slut, finito.
Det vi HAR fått är ju tiden tillsammans med våra barn som har fått en unik chans att vara hemma med sin pappa framför allt under en lång period. Mille började på dagis lite smått i slutet av sommaren och är bara där tre timmar om dagen.
När jag sedan inser att Johan kommer att ligga på denna inkomstnivå under ett bra tag framöver och att jag troligtvis kommer att fortsätta plugga så måste ju vi göra radikala förändringar i vårt sätt att leva och tänka. OBS! Jag säger INTE att det är synd om oss utan att vi måste förändra oss och sluta upp med att ta saker för givet.
Vi har i dagarna även börjat inleda "Projekt: Flytta tillbaka till Skåne" och då kommer det ju upp en massa nya tankar... Nu ska vi snart lämna vår älskade lägenhet på nästan 100 kvm som vi renoverat precis som vi ville ha den och som vi betalar en låg hyra för. Jag veeeet att jag inte får fastna för en lägenhet, men det smärtar ändå. Och, vad ska vi byta ner oss till? Ja, nu är jag pessimistisk, men dessa priser vi är vana vid här uppe, de existerar inte i de delar av Skåne som vi vill bo i i alla fall!
Sedan till den stora frågan?
Vart ska vi bo?
Det finns ett ställe som leder ligan just nu... gissa vilket?
Vart tycker ni att vi ska bo?
Puss å kram på er! Nu måste jag avsluta! Och tack än en gång för fantastiska gåvor Karin! Det har blivit många goda middagar!!!
