Äntligen! Nu är pappa hemma igen. Luna blir verkligen så glad när Johan dyker upp där i dörren, helt plötsligt. Hon vet inte riktigt vart hon ska ta vägen. Det känns som att hon nästan spricker av en glädje blandad med osäkerhet. Är det verkligen pappa? Ska han stanna denna gången? Mamma blir också jätteglad! Pappa vill kramas jättelänge! Ja, hela atmosfären runt vår lilla Månflicka känns.
Hon tvekar någon minut, tittar på mig, tittar på Johan, tittar på mig, sen sträcker hon försiktigt ut armarna och gör sin "grej" med fingrarna (svår att förklara, en slags rullning mellan övriga fingrar mot tummen, om och om igen... ser ni det framför er?) och sen kastar hon sig ut i det kända okända. På en sekund blir hon trygg och förstår att det verkligen är i pappas stora famn hon hamnat. Vilken syn! Jag bara njuter av att se dem!
Johan hoppar in i duschen och Luna kryper fram till badrumsdörren och öppnar, jag springer efter. Nu vill hon vara där pappa är och därmed basta! Så vi får sitta där på toalocket och titta och vänta. En busstund i stora sängen väntar. Det är det bästa som finns enligt Luna, hon slänger sig hit och dit, skrattar och skriker. Att både mamma och pappa leende tittar på gör ju det hela ännu roligare!
Nu ligger mina två älsklingar och sover sött, tätt intill varandra, tror jag ska göra dem sällskap. Sov gott.
21 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar