Feber och förkylning...

Sitter just nu hos svärmor/farmor Karin med familj och tar igen oss efter en frukost och fullspäckade dagar!

Lunas feber slog till redan natten mellan torsdag och fredag och har precis gått över, usch, den har varit uppe i 39,5 vilket för oss är det högsta Luna någonsin haft. Det har varit stort, denna förkylning. Luna har ju förmågan att så sällan bli dålig alls så när hon väl blir det, en gång om året typ, så blir det liksom lite allvarligt för hennes mamma och pappa, för er som är vana tycker ni säkert att vi är barnsliga men men...

Nu är det väl jag som toppar sjukligan med nästäppa, halsont och tycka-synd-om-sig-själv-känslor! Men jag hoppas verkligen att jag snart blir mycket bättre för det är vissa små skitungar som jag gärna vill pussa på... Nellie, Tilde och Alva till exempel... Håll tummarna! Kram så länge!

Simrishamn here we come!!!

God Jul och Gott nytt år allihopa!!! Vågar inte lova att vi dyker upp förrän 2008... Kramar. Tova... Tack! Du är världens bästa!

Ja må den leva!!!

Idag fyller faktiskt min och Lunas blogg ETT ÅR!!! Visst är det otroligt, i ett års tid har jag underhållit denna sida trots att jag är småbarnsmamma för första gången. Men just nu har jag inte tid att skriva något roligare än så här, måste tvätta barnet... Vi har just delat en pizza, bokstavligt talat... hmm...

Ciiiiiiiaaaaaa!!!!

I morse så sa jag till Luna att hon var min lilla tomtenissa, då svarade hon bestämt ciiiaaa! Jaha, är du en lucia? Mmm. Ok, förlåt!

Det var såhär att i förra veckan var det ju Lucia och mitt, mormors, Hennings och sist men (inte) minst Lunas allra första luciafirande med Luna i spetsen. Och i spetsen var minst sagt det hon var, längst fram, med säkert en meter till resten av gruppen stod Luna och höll sin alldeles egna show framför 80 personer! Jag måste få skryta och säga att hon var otroligt nog först med alla rörelser till de sånger där rörelser användes, hela tiden. Hon var så fokuserad på sitt jobb! Har allt på film!

Det jag skulle komma till var att dagen efter så hade barnen samma show för ett gäng pensionärer på ålderdomshemmet bredvid dagis. Jag hade missat detta och glömt Lunas tomtedräkt. Jag sa att jag skulle springa hem och hämta den men då fixade en fröken fram ett vitt linne, ett ljus och glitter till håret!!! Gissa hur glad Luna blev! Hon blev helt högtidlig och mäkta stolt, nu var hon en cia och inte en tomte... Hon var så paralyserad av sin vita skrud med det fina röda bandet och glittret i håret att hon liksom glömde bort mig totalt. Hon skred iväg som en sann Lucia... Nu finns det ingen återvändo!

Här kommer ett utkast av alla hundratals kort vi tog denna kväll!







Som sagt, det var min första Lucia som förälder också... Jag var helt fast! Jag tycker så synd om Johan att han missade det...

Bubbelbadkar...

Kan man ens berätta något sånt här? I dag stod jag vid badrumsdörren när Luna höll på i sitt lilla badkar. Hon njuter så av vatten och älskar verkligen att bada! I alla fall så står jag helt "inne" i min mobil och messar och liksom uppfattar ett avvikande ljud men reagerar inte nämnvärt. Jag vet inte vad man ska jämföra det med, jag känner igen ljudet men är så inne i det jag gör så jag tänker liksom inte till. När jag en liten stund senare tittar upp från mobilen på Luna så kopplar hjärnan. Bubbelljud är det! Som när man "kokar kaffe" för att få simmärket baddaren.

Den stora skillnaden jämfört när man tar baddaren var att Luna kokade kaffet sovandes... Hmm, nu ska ni höra en harkling som är något ursäktande och ganska skamset. Mitt barn ligger alltså och sover i badkaret med vattenlinjen mitt mellan mun och näsa och klarar uppenbart detta hur bra som helst, trots förkylning. Alltså, hoppas att det inte finns dolda kameror i vårt hem, då hade väl socialen snart knackat på dörren. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, hon låg där så skönt som en liten sjöjungfru och njöt. Medan jag tittade på henne vaknade hon till lite lätt och jag frågade om det var skönt att bada och med ett mycket nöjt leende svarade hon jaa! Sen frågade jag om hon ville gå och nanna, men det ville hon inte, hon ville bara ligga kvar som ett litet vattendjur. Men jag vågade inte utmana ödet så jag plockade upp henne sparkandes och skrikandes men sedan blev hon alldeles tung i kroppen och tyckte nog att det var väldigt skönt att jag gungade henne fram och tillbaka.

Vi somnade tillsammans strax före 12, jag vaknade 15.15 och Luna 15.45, vi behövde nog det!

Efter den långa vilan tog vi en sväng på stan, Luna med sina svarta stuprörsjeans och bruna skinnstövlar med blommor på, en rosa hoodie som stack fram ur hennes bruna fleecejacka. Hon fick så många blickar och kommentarer. Hon är ju fortfarande miniliten och folk tror säkert att hon är yngre än vad hon är. Vi gick till apoteket och stolt lade hon upp reflexerna vi skulle köpa på disken, sedan bar hon (eller släpade) ut påsen tätt efter sin mamma. Till bokhandeln begav vi oss för att Luna skulle få en liten krya på sig present, det blev en Labanbok, Nu är det jul igen! Och en julskiva.

Slutligen gick vi till ICA och köpte köttfärs... hahaha, nä jag skojade bara, vi handlade en massa annat. När vi kom hem så bjöd vi upp mormor och Henning på glögg och pepparkakor och tittade lite på tv efter det, nu sover hon gott och jag ska snart göra henne sällskap! I morgon är det den stora efterlängtade Luciadagen när Luna ska gå i tåg och sjunga... Hon övar för fullt så söt... nanana nana ciiiiaaaa...nana....ciiiiaaaaa!

Sov gott go' vänner!

Varför?

I dag har en gemensam bekant till mig och Johan gått bort. Johan har känt honom i många år, jag har träffat honom många gånger. Vare sig man känner en människa väl eller inte så kan man ändå uppleva stor sorg och saknad. Just nu fattas han oss alla. Han levde ju igår, han skulle ju inte dö. Varför skulle han dö?

Han fick sitt första barn strax efter Johan och jag fick Luna. Han har en son på snart två år. När jag tänker på att Luna nu är så väldigt medveten om mamma och pappa och framför allt när pappa åker eller kommer hem igen så går mina tankar till denna lilla pojke. Tillräckligt stor för att undra vart pappa är, för liten för att förstå...

Vem vet vad som hände, ingen just nu. Det vi vet är att han inte finns mer, efter upprepade återupplivningsförsök stod hans liv inte att rädda. Fan, småbarnsföräldrar får inte försvinna! Jag saknar honom och önskar honom tillbaka till sin familj.

Vi kan inte påverka vad som händer och sker mer än att vi kan vara ytterst rädda om oss själva. Använd bilbälte, glöm inte stearinljus tända och allt det där! Var rädda om er! Fan... fan... varför.

Här är vi!

En fika efter allt bus...


Pappa är något för stor för vissa av sakerna på Barnens hus...


Luna och Tova tränar inför körkortet.


Jaha, det är en till lastbilsförare i familjen...

Tandvärk, restaurangbesök & viloläge.

Uppstigning vid sju för min del då Johan "skulle vara snäll" att flytta Luna från min sida sängen. Vad händer? Jo, Luna vaknar och JAG får gå upp, hmm... Fick släpa upp Johan en timma senare, släpa alltså.

Tova kom hit strax efter nio för att leka med Luna när jag och Johan åkte till den lilla storstaden Skövde. Johan hade en mindre trevlig upplevelse att vänta sig, operera bort en tand, aj! Han kom ut med svullen kind, halvdomnat ansikte och med en dialekt mycket svårare att förstå än vanligt... Så idag är det det riktigt synd om pappa.

Efter detta var det dags för min synundersökning och sedan julshopping! Trodde jag... Johan var inte så pigg på detta vilket jag kan förstå så det var bara till att åka hem! Väl hemma i Tidaholm så mötte vi upp Tova och Luna mfl. på en restaurang och tog lunch, fredagslyx! Luna åt sparsamt ända tills hon kom till den gigantiska chokladbollen, mmm...

Johan gick före oss och jag trodde jag skulle somna på stolen men med systers hjälp tog jag mig upp och då hon på ett ytterst smidigt sätt tar hand om Luna och hennes påklädning med mer lät jag henne göra det. Hur kommer det sig att allt går så otroligt lätt för Tova? Det ser så enkelt ut, kanske för att hon gör det en gång i veckan och jag 29 gånger..?

Men sen blev det inhandlat en julklapp åtminstone! Yes!

Så, nu är jag snart värd att ligga i soffan, de andra två skitungarna ligger redan där och tittar på klassikern Katten Gustaf, ska göra dem sällskap! Kram.

Pappa är värsta sömnpillret.

Vem är det som alltid lyckas bäst med nattningen av Luna? Jag ringer och beklagar mig till Johan i Norge kväll efter kväll. Missförstå mig inte, det är väldigt mysigt att lägga Luna, men när det drar iväg och tar en till två timmar så tycker jag att det går bort lite väl mycket av min "egentid". Så, vad händer då när pappa är hemma, jo, ungen somnar på tio minuter!!! ibland mindre!!??!! Jag bara gapar när Johan kommer ut ur sovrummet och tror att han skojar, men nädå, hon sover.

Jag kan ju erkänna att det går mycket bättre när jag anammar Johans något tuffare metod och inte ligger och babblar med henne och ger henne vatten varje gång hon frågar. Jag har varit för mesig helt enkelt, för snäll, och inte gynnar det varken mig eller Luna! Vad underbart när man kan lära varandra massa bra tips och trix!

Nu har det liksom blivit Johans grej att natta Luna så fort han är hemma, de går in, läser "Lilla Anna och Långa Farbrorn" (alltid samma bok, julklapp från plastmormor Monica och morbror Max, 2006, för övrigt) pratar sedan en kort stund och sedan är det bara knäpptyst! Johan kommer därefter ut med samma nöjda, stolta och lite kaxiga min kväll efter kväll... Ja, du är bäst! Världens bästa pappa!!!

Luna är väldigt mycket inne på mitt och min just nu. Det roligaste var ändå när Johan kramade och busade med mig när vi hälsade på hos mamma och Henning och Luna pekar mot oss och säger bestämt - MITT! Jag var alltså hennes "mitt", hahaha, hon är ju för underbar, men det är bäst att man myser mycket med varandra så hon inte tror att hon har ensamrätt på varken mamma eller pappa...

I morgon är det dags för en tur in till Skövde, ska uträtta några ärende, Luna får nöjet att leka med sin underbara moster här hemma, allt för att det ska fortare och smidigare för oss! Vi är nämligen dunderförkylda, hela familjen, särskilt lilla jag... Stackars mig... Nä, ok, det är ingen tävling, men jag är dålig, usch. Luna den stackaren hon har en extremt irriterande hosta och spyr upp stora slemklumpar på morgnarna... så det är kanske mest synd om henne då, ok, jag ger mig!

Nä, nu ska jag mysa med min man, Luna sover och kvällen är ung, eller nä, hon är ju halv elva... Vart tar tiden vägen? God natt!

Klockan är mycket.

Och jag borde sova. Måste bara på några rader försöka förklara hur underbart det är att vara mamma till Luna.

Mitt "Lunadygn" börjar egentligen vid den här tiden. Jag stänger av datorn, släcker lamporna. Famlande i mörkret tar jag mig fram med enbart Lunas andetag som vägvisare. Sakta men säkert börjar saker och ting urskilja sig. Kryper ner under täcket och lägger mig tätt intill min dotter. Luna, plötsligt så stor men ändå så liten. Hennes händer drunknar fortfarande i mina.

Hon vaknar ett par gånger under nattens lopp, lugnande talar jag till henne och hon somnar om snabbt och tryggt bredvid mamma sin.

Alarmet ringer oftast runt halv sju, jag går upp och sätter på vattenkokaren för att fixa morgonvällingen. Smyger in till min ängel med kläder och ny blöja. Nosar och myser med den fortfarande sovande, mjuka huden. Luna är varm och ser inte alls ut som att hon vill vakna. Så fort vällingflaskan nuddar läpparna kommer sugreflexen igång och i ett tillstånd mellan dröm och sömn tar hon flaskan mellan händerna och snuttar i sig.

Jag passar på att byta blöja och sätta på dagiskläder och Luna är foglig och ganska omedveten om vad som händer.

När vällingen är slut vaknar hon till ytterligare och ger mig en kram, och har jag tur får jag även en puss. Ut i hallen och krångla på sig alla tjocka och jobbiga vinterkläder, ibland går det hur bra som helst, ibland inte alls.

Efter en kort promenad så är vi framme på dagis och nu går det så bra att lämna henne. Luna vinkar i och för sig lite motvilligt när jag ska gå men hon gråter åtminstone inte längre. Hej då gumman, hej då mitt hjärta...

Känns väldigt dubbelt det där. Fri men tom. Avlastad men belastad. Saknad men längtan.

Strax efter tre hämtar jag Luna. Hennes arbetsdag lider mot sitt slut. Helst ska vi vara kvar på dagis en lång stund och det blir nästan alltid bråk när vi slutligen måste gå hem. Men, ändå, vilken lättnad. Den första tiden kom hon springande och gråtande mot mig varje gång jag hämtade henne. Sedan höll hon krampaktigt tag i mig för att försäkra sig om att jag inte skulle lämna henne igen. Detta är mycket bättre, om än något mer tidsödande...

Vi kommer hem, Luna tänder alla lampor hon når och klär sedan av sig och hänger upp sin jacka på sin krok. Det är en ganska ordningssam liten dam det här. Undrar just vem hon fått det av.

Kvällsmat, pyjamas, Bolibompa och välling i soffan varvat med lite lek, är det som gäller för kvällen. Sedan är det dags att gå och "nanna" och med pappas kudde under huvudet och mamma bredvid så somnar man ganska gott.

För att sluta cirkeln ska jag nu treva mig fram till vår stora säng, där vårt lilla barn ligger och somna in till ljudet av hennes andetag. Sov gott.

För en vecka sedan...

...stod vi, hela familjen Serra-Höglund och vinkade av hela familjen Jönsson-Johansson. Kia och Frida som för fyra månader sedan blev Kia, Frida och Nellie var här och hälsade på.

(Måste återigen verkligen "berömma" dem som tar sig tid att komma hit, det är så roligt för oss att visa hur vi bor och gå en promenad i Tidaholm)

Våra goda vänner från Österlen kom på torsdag kväll, det var allra första gången som Nellie åkte så långt, men hon hade varit mycket duktig och allt gick bra! Efter en pizza och lite snack blev det en ganska tidig kväll, alla var trötta!

Jag och Kia var iväg flera timmar på fredagen, hemligt uppdrag, vill inte säga något nu, ni får se när vi ses... det var tråkigt att missa så många timmar tillsammans, men det var det värt! Idol gällde på kvällen!

Lördagen bjöd på en shoppingtur till Skövde, när vi gick där i affärerna blev jag full i flin när jag kom att tänka på att för några veckor sedan gjorde vi precis samma sak med Jenny, Joel och Tilde, gick i samma affärer. Dock åt vi inte på samma restaurang (du fattar vad jag menar Jenny...). Tänk om några affärsexpediter lade märket till detta, de tror kanske att vi driver någon slags skåne-guidningsfirma, haha!

Lördag kväll var alla sega - igen, och nu blev det hämtmat igen fast från en Thairestaurang som ligger 50m från oss... rätt lät att bli lat! Vi myste framför tv:n på kvällen och tjejerna var så söta ihop. Dessvärre var ju både jag och Luna ganska förkylda så det fick vara restriktiv beröring hela tiden, tråkigt! Jag ville nosa och gosa med Nellie hela tiden! Jag var mycket mer sjuk än jag visade dessutom, försökte vara pigg, glad och på G, men huvudvärk och halsont satte stopp för annars tokiga, glada mig! Men jag tror lilla familjen var nöjd med helgen ändå! Det var vi!

Här kommer några bilder från förra helgen! Världens sötaste flickor!!!!!

Himmel och helvete.

Ibland kan precis allt vara bra. Man är nöjd och sitter och poserar för mamma så fint i soffan. Efter det ser man lite busig ut och planerar för kommande bild. Nästa sekund kastar man sig åt sidan och vill inte alls vara med. Slutligen brister man ut i gråt för att ens mamma förstört precis allt bara för att få lite material till bloggen...

Luna går alltså från "duktiga Annika" till busiga till smått galna till stortjutande Annika på mindre än två minuter. Jag bara - vad hände? Luna, vad är det? Hur mår du? Jag måste i alla fall ha gjort en massa fel! Förlåt gumman, men jag måste bjuda våra vänner och familj på detta, är det någon som kan svara på vad det är som händer?

Finbesök från Österlen...

Österlen, visst klingar det så fint. Våra kära vänner Jenny och Joel fick också barn 2006, precis som vi. Vi fick ju dock precis i början av året och lilla underbara, glada, goa Tilde kom sent sent i december. Så i princip skiljer det ju ett helt år, fast ändå inte... ja, ni fattar. I alla fall så har vi varit med redan från början med Tilde då vi på nyårsafton 2006 kom upp med grillad kyckling, en stor flaska Pommac och presenter till Ystad BB.

Det är så roligt när man får besök "ända här uppe". Trots att vi själva åker en väldig massa gånger upp och ner så verkar folk i allmänhet tro att det är så fasligt långt och jobbigt att ta sig hit. Men inte Jenny och Joel inte! Nä, efter veckor av nedräkning blev det till slut Halloween och finbesök från Österlen!

Fredag kväll bjöd på lek med barnen, goda tacos och skånska (snacka om att känna sig "udanför"). Johan var nog nöjd över att ytterligare några skåningar fanns i trakten!

Tjejerna hade så mysigt ihop och det var verkligen så roligt att se dem tillsammans. Luna var snäll för det mesta, men då och då fick nog Tilde en för hård kram, puss eller knuff. Det var nog aldrig illa menat. Det där med att förstå att någon är mycket mindre än en själv är nog ganska klurigt när man inte ens är fyllda två.

Lördagen bjöd på sightseeing och shopping i Skövde. Ett mindre bra restaurangbesök på American Pizza Today gjorde vår egen gourmetmiddag på kvällen än bättre! En mustig kycklinggryta med rotfrukter i ugn och ruccolasallad smakade så gott att vi hoppade, eller inte orkade, desserten.

Och Luna fick två jättefina tröjor, jag tror knappt att jag hann och tacka för dem, sorry Jenny, men det var så mycket just när ni kom! Ska visa upp dem vid tillfälle! Jenny vet exakt vad jag gillar... Så återigen, tusen tack! På tal om presenter så glömde ni ju Tildes lilla prasselbok ni fick av oss!!!

Det har varit en underbar helg, vi ses snart igen! Här kommer en av få bilder!

Nu är det bara en tidsfråga innan nästa gäng kommer, varmt välkomna Frida, Kia och lilla Nellie, nu är vi "uppvärmda", vi saknar er så!

Kronologisk ordning.

Ska jag nu göra detta ordentligt så måste jag berätta att förra helgen hade vi besök av min pappa, Lunas morfar!!! Åtta månader, jo det är sant, det var åtta månader sen vi träffades! Men äntligen var det dags. Jag, min käre bror Max, Luna, min kusin Joakim (värsta crossproffset) och min käre far delade alltså på vår tvåa en hel helg.

Jag, Max och Luna hade styrt upp med en trerätters middag när de kom på kvällen och toast, lax och kladdkaka satt fint i kistan! Singstar följde (jag vann) och sen däckade vi alla!

Här kommer lite bilder från helgen, just nu har jag bara tillgång till en kass gammal kamera så det blir bara några få...

Tack alla mina vänner!

Nu sitter jag här för att blogga en liten stund, men först vill jag rikta uppmärksamheten till alla er nära vänner som varit så gulliga i era inlägg! Alltså, verkligen, det ni skriver och hur ni ser på mig som mamma och mina tankar om att starta eget är så oerhört stärkande! Jag blir bara än mer peppad och framför allt varm i hela kroppen! Ni är fantastiska - stort tack! Jag ska skriva ut dem och sätta upp dem på mitt kontor!!! Stor varm kram!

Paket på posten!

Idag låg det ett paket i brevlådan! Från farmor! Det var en jättesöt klänning med ett gudomligt snyggt 60-tals inspirerat mönster på (mamma tycker om...). Luna var helt exalterad och börjar fatta mer och mer nu när hon får öppna ett paket. Till jul borde hon vara fullfjädrad paketöppnare. Att hon blir bortskämd då och då med en present är bara roligt, särskilt när det är fina kläder! Farmor har bra smak!

Däremot skulle ju pricken över i:et vara ett foto med Luna i klänningen, men se det gick inte för sig och eftersom jag har med en mycket bestämd dam att göra så var det bara att lyda order.

Vi får klä upp henne fint till helgen kanske?! Tusen tack säger vi till farmor, bonusfarfar Christer och Emil!

79 timmar!!!

Ska gå tillbaka lite i tiden, vi åkte ju till Tattoomässan i Malmö fredagen den 28/9 och bara det var ju jobbigt. Först köra långt, sedan packa ur alla tunga kartonger, göra fint på vårt mässbord och vara trevliga och försöka sälja vår produkt. Mässans öppettider var 15-24 på fredagen, 12-24 på lördagen och på söndagen bestämde vi oss för att packa ihop "tidigt" så vid 16-tiden lämnade vi Malmö. Vi lämnade vår älskade pappa och sambo på en rastplats strax utanför Helsingborg där han blev upphämtad av sin kollega. Tråkigt att skiljas åt som vanligt...

Färden hem gick väldigt smidigt och vi var uppe vid 20 så vi körde på bra!

Om jag backar i tiden ytterligare och berättar om vad som hände på torsdagen, dagen innan vi åkte till mässan, så sa jag faktiskt upp mig. Denna arbetsplats och dessa arbetsgivare i kombination med de orimligt höga krav som man ska utföra på orimligt lite tid och ändå absolut inte jobba övertid gick helt enkelt inte att kombinera med mitt liv som "veckoänka" med Luna. Det var så underbar känsla och jag sa upp mig med omedelbar verkan så jag fick allt ur världen direkt... tji fick jag.

Det som hände var att efter den jobbiga men roliga mässhelgen skulle jag på måndag morgon börja arbeta på posten (ja, jag hade redan fixat ett nytt jobb). När jag på frukostrasten gick och kollade av mobilen så hade det ringt från Julius (konditoriet). Hjälp... En av cheferna hade lämnat ett meddelande om att "bara så jag visste så hade jag fem dagars uppsägningstid" och "det är bra om du kommer och lämnar tillbaka kläderna", hur tolkar man det?

Jag som hade kollat upp med facket vad som gällde vid provanställning mm men tvärtemot vad ryktet sa så hade de visst avtal och i det stod det fem dagars uppsägningstid. Shit! Panik, illamående och telefonsamtal till fack med mer innan jag fick bita i det sura äpplet och ringa tillbaka till chefen och komma på en lösning.

Lösningen blev den att jag jobbade på Posten på morgon/förmiddag/lunch och sen fick bege mig direkt till Julius för att jobba eftermiddag/kväll. Det ska ju tilläggas att jag under denna vecka skulle lära mig ett helt brevbärardistrikt mm.

Som grädde på moset jobbade jag även igår, lördag. Så denna vecka har jag arbetat 79 timmar. Det känns helt sjukt att jag överhuvudtaget klarade av det utan att svimma! Jag har gått upp vid fem, lämnat Luna på dagis 6.15, haft hämthjälp av Luna och sedan inte träffat henne förrän 19.30 när jag kommit från Julius, 45 minuter senare har Luna somnat och jag med...

Så allt vad sms och telefonsamtal heter har jag totalt ignorerat denna vecka, hoppas jag är ursäktad. Energin börjar dock sakta men säkert återkomma men visst är jag helt slut i både kropp och knopp och idag, söndag blir det verkligen vilodag. Sen ska vi köra Johan till Vara.

Sen är det uppstigning klockan fem imorgon igen, men jag kommer med ett stort leende på läpparna gå till min enda och mycket bra arbetsplats - posten. Det känns som att ha kommit hem. Mitt allra första jobb på posten hade jag 1993...?!

Kom ihåg att livskvalitet är det viktigaste! Du ska må bra, din familj ska må bra! Allt annat är oviktigt! Kram.

www.inkcorrect.se

Nu måste jag faktiskt få göra lite reklam, det handlar kanske om Lunas levebröd, vem vet? Jag och min kollega, Karolin Johansson har nu alltså ett år efter vi kom på idén rott ett tungt projekt i hamn! Tattookalendern 2008 från inkcorrect är klar!!! Vi har fotograferat, vi har slitit, vi har skrattat, vi har suttit framför datorerna i timmar, det var mödan värd, för nu har den kommit från tryckeriet i många tunga lådor och väntar bara på att säljas!

Om ni inte redan förstått det så måste jag bara tala om att det är nästintill tvång att köpa den för alla som känner mig... hehe... Se det som sponsring. I och för sig så är den grymt välarbetad och snygg så ni kommer inte ångra köpet, och sen är det ju jag som har gjort den och det kan ni ju skryta med!!!

Idag har vi haft en ledig mamma-Luna-dag, helt underbart! Har uträttat en hel del ärenden då vi ska sticka iväg till Malmö i helgen och sälja kalendern på sveriges största tatueringsmässa! Kom dit!!! Sen, får jag verkligen hoppas, ska vi få tid över att hälsa på nytillskottet i familjen, Lunas nya kusin!!! Grattis Sofie, Ivan och Robban!!! Jag vill lukta på bäbis när jag kommer!

Ikväll har Luna tagit hand om disken och det hamnade nog mer vatten på golvet än i vasken. Men på tal om att snappa upp saker och ting så står hon noga och diskar grejerna, sköljer dem och ställer de sedan i diskstället. Helt otroligt. Rätt var det var såg jag att hon började använda slaskrensaren, ni vet en sån där mjuk bit plast som man använder för att ta upp skräp med. Och vad gjorde hon? Tog upp skräpet såklart, sedan öppnade hon dörren till soporna och kastade det................?????????? Hallå!!! Tiden går så fort, snyft. Vill vara mer med min drömtjej. Hinner inte med i utvecklingen. Det kommer bli bättre inom en snar framtid, fortsättning följer! Godnatt!

Tvätta och städa, pappa kommer snart!

Oops, Johan har varit borta i tio dagar i sträck och vi har varit slarviga med städningen jag och Luna, hm, ja okej då jag kanske inte kan lägga över en del av ansvaret på Luna, men ändå...

Luna vaknade vid 7.15 idag, perfekt! Det första vi gjorde var att gå ner till tvättstugan. Ni ska se Luna där alltså, ni hade blivit imponerade. Men idag var det jag som blev mäkta imponerad, det händer då och då. Jag plockade ur den stora maskinen och när jag ska ta den andra så är den redan öppen och Luna är i full gång med att tömma den. Det har hon visserligen gjort förut, men vem öppnade den? Inte jag. Vem tryckte på knappen med en nyckelsymbol på? Inte jag. Alltså, hur är det möjligt att snappa upp sådana detaljer? Jag hänger inte riktigt med.

I alla fall så tömde hon maskinen på alla kläder och sen var det bara att börja hänga upp i torkskåpet. Den lilla skitungen ställer sig då och skakar till plaggen innan hon med stor möda försöker få dem att hänga kvar på tvättpinnen, precis som mamma... hon har väl hört när jag tjatar på Johan att han måste skaka plaggen för att få så lite skrynkel som möjligt! Hahaha!

Nä, dammsugaren fram! Hej! Och Jenny, du leder inläggsligan numera... Farfar är väldigt dålig på det trots att jag vet att du är här väldigt ofta! Hmm...

Välling i drömmens land.

Lilla gumman min. Imorse när jag väckte Luna strax efter 5.30 så vaknade hon inte. Jag gosade, nosade, pussade och pratade men ingen reaktion. Tog försiktigt av henne pyjamasen och hade vällingen beredd bredvid mig i sängen. Tänkte testa om hon liksom vaknade till av att jag gav henne flaskan. Vad ska man säga, hon tog flaskan men hon vaknade inte. Hon drack vällingen men hon vaknade inte. Lilla skruttunge, så söt hon var där i drömmens land drickandes sin älskade välling utan att knappt veta om det.

Ni fattar inte hur hjärtskärande det sedan är att tvinga på henne massa kläder för att sedan släpa ut henne i den kalla morgonen och lämna henne sömndrucken på dagis med orden mamma mamma mamma mamma som ebbar ut när jag kommer längre och längre bort, närmare, närmare jobbet. När mitt egna företag blomstrar (det behöver för den delen inte blomstra så mycket, jag har inga dyra nöjen, Luna är mitt största nöje) ska jag ge igen henne alla timmar jag slösade bort. Men det positiva är dock att jag verkligen inser det underbara med kvalitetstid, jag behöver nog på ett sätt detta, bli prövad på alla sätt och vis och visa för mig själv att jag kan jobba, hårt dessutom. Nu ska det bara bli ändring på till vems förmån jag sliter ut mig, det ska bli till min, Johans och Lunas! Så det så! Wish me luck! På tal om att umgås med Luna, ska krypa ner i sängen nu och lyssna till hennes andetag!

Imorgon kommer pappa hem! Lyckodagen. Han var dessutom i Norge hela helgen så han är extra efterlängtad! Johan, om/när du läser detta, vi saknar och älskar dig!

Ett stort tack till,

Anna, Karin och Jenny!!! Vilka tjejer ni är! Här sitter jag trött och slut och tvivlar på mig själv, men nä, nu... Tack! Ni är underbara!

Fika i Hölma!

Hölma är en liten bortglömd men ack så trevlig håla strax utanför Tidaholm där jag och Luna spenderade timmarna efter dagis och innan välling. Det blev intensiva timmar med Lukas och Lova samt deras mammor och morföräldrar (de är kusiner). Med Luna, Lova, Li och Lukas i samma rum blev det en del felsägningar och skratt! Luna visade upp sitt ganska lugna jag och fikade på både äpple, chokladkaka och rostat bröd.

När vi kom hem var det direkt i säng som gällde, efter tandborstning och välling såklart!

Som Jenny nämnde i kommentarerna, hur gör man då? Hur gör man för att få mer tid? Ja, man kan ju inte få loss mer timmar på dygnet än vad som finns, men man kan ju faktiskt förändra sitt liv! Göra uppbrott och uppror! Vad är viktigast här i livet? Jag vet vad som är viktigast för mig! Och jag tänker kämpa för att kunna njuta mer av det än vad jag gör just nu! Jag lovar! Fortsättning följer!

Mystjejen nummer ett!

Idag när jag kom ut från jobbet möttes jag upp av Luna, Henning och mamma. Luna satt uppkrupen hos Henning med händerna liksom inkilade i hans varma armhålor. Det var lite kallt ute och Luna hade inga vantar. Och där ville hon sitta, trots att jag kom. Men efter bara en liten stund var det jag som gällde igen - puh... Haha, nä, jag tycker att det är underbart att se Luna så trygg hos både mamma och Henning!

Ja, strax efter sju ikväll så träffade jag Luna, en timma senare sov hon, ursäkta mitt språk, men fan, detta är inte livskvalitet!!! Att inte få träffa sitt barn mer än några ynka timmar om dagen, nej, det är inget för mig! Vet inte hur och när jag ska lösa det men det måste lösas!

Den timmen vi hade tillsammans ikväll var helt underbar! Luna var bara lugn, kramig och mjuk. Inga höga skrik, inga slag, inga utbrott, bara mys. Vår egen lilla mystjej! Hon är verkligen så underbar och jag kämpar så för att få energi över att vilja leka med hennes saker och ge henne uppmärksamhet, men jag är så trött! När ska detta vända? Livet är tufft. Men Luna är allt!

Måste sova, ska verkligen försöka sätta mig snart och skriva ner allt hon gör nu, hon har utvecklats något makalöst senaste tiden! Och har så mycket uttryck och grejer för sig som jag måste dela med mig av! Håll ut! Kram.

Tack!

Till er tappra därute i cyberrymden som tar er en eller tre minuter extra av er tid för att skriva ett inlägg!!! Tack! Det är så roligt med feedback! Fast det gör mig också påmind om vilken sorglig värld jag lever i just nu... Det känns inte som att jag har tid över för något! Jag pratar väldigt sällan i telefon. Handskrivna brev som brukar vara min specialitet har jag helt slutat med (ska bättra mig, lovar!), sms, hur ska man hinna med sånt? Mms, ännu värre! Håll ut alla ni nära och kära som blir bortglömda (ja, Sara, du vinner den ligan, hur i h*e kunde jag glömma DIN födelsedag? Fråga Frida förresten, halvglömde hennes med... inte alls likt mig...)

Nu ska inte denna blogg handla om mig men var tvungen att sno några rader!

Luna sover och jag ska snart lägga mig bredvid, en positiv nyhet, idag grät hon inte när jag hämtade henne på dagis, det gör hon annars nämligen. Nä, istället visade hon mig runt, släckte lampor, tog av sig skorna vi nyss satt på och så vidare! Kan detta vara en ljusning i dagislivet? Hoppas! Men lämningarna blir inte bättre, hon börjar gråta hjärtskärande så fort hon ser Täppan (dagiset heter så).

Nä, en ny arbetsdag imorgon! Vi hörs! Kramar!

I sista minuten

...lämnade vi av pappa på stationen i Skövde. Det var inte alls bra. Det följde nämligen timmar av förklaring till Luna vart pappa tagit vägen. Suck, stackars flickebarn. Pappa rusar ur bilen, har mage att bara pussa mig och inte Luna och sen är han bara borta! En liten stund senare ringer han mig och försöker på ett vettigt sätt säga hejdå till Luna, vilket inte funkar så bra, jag lägger på för att sedan komma på att det hade varit perfekt om Luna såg Johan på tåget och samtidigt börjar tåget rulla, skynda skynda! Ja, vi hinner och där i sin röda tröja, åkandes baklänges sitter vår bådas favorit och vinkar till oss och Luna får en snabb titt innan pappa rullar förbi.

Efter detta ögonblick har vi titt som tätt ända tills nu när hon somnat gått genom detta händelseförlopp om och om igen och igen... Och hon är verkligen med alltså! Vår lilla tjej är långt ifrån dum. Hon liksom svischar med huvudet, vinkar samtidigt och säger töötöö, vilket betyder tåget. Så alltså målar hon upp just det ögonblick hon ser Johan åka förbi, hon är fantastisk! Men det visste ni ju redan!

Direkt när vi kom hem gick vi Ringleden med Anna, det var inte så roligt enligt Luna så det blev vissa avbrott och innan det var dags för oss att gå hem fick vi hälsa på Annas katter som bor hos Annas mamma. Där passade Luna även på att göra om vissa blomsterarrangemang, klappa katter då förstås samt äta stora, goda röda vinbär - naminaminam, som Luna själv säger när hon tycker väldigt mycket om något.

Lite småfrusna gick vi upp för trapporna för att byta blöja, mysa i soffan med vällingen och sedan nattas, nu ligger vår lilla underbara prinsessa på ena sidan dubbelsängen och väntar på att jag ska krypa ner, och det gör jag med nöje! Fattar ni vilken lyx att omfamnas av dessa små armar natt efter natt... sov gott!

Mors (och fars) lilla Luna i skogen gick, rosor på kinden...

För några veckor sedan när blåbären fortfarande lyste med sin blåa färg i buskarna var jag, Luna och vår kompis Anna ute i skogen och plockade för fullt. Det räckte till en stor och god paj! Mmm... Det är Anna som har tagit bilderna!

Dagis är inte roligt...

...precis när mamma eller pappa lämnar i alla fall. Men resten av tiden verkar det gå bra för vår lilla tjej! Hon är nog ganska fäst vid fröknarna och sitter gärna i famnen. Men rätt var det är så tar hon själv initiativ och går iväg och leker. Hon äter dåligt däremot och det visste vi ju redan, men vi trodde det skulle bli bättre när alla andra barnen satt och åt... men icke.

Jag fortsätter att vara helt slut... helt slut. Jag svarar inte på mail eller i mobilen och det är väldigt olikt mig, men jag orkar inte! Håll ut ni tappra kontaktsökande vänner! Nu ska jag och Luna gå till dagis. Suck.

Clownen Manne gästade Tidaholm!

Aaarrrghhhhh... Ingen kamera med mig till föreställningen med min favorit från förr! Manne, min älskade Manne kom till Tidaholm?! Tydligen har han varit här femton år i rad, vilket jag inte hade en aning om, då hade jag suttit på första rad alla år! Ja, det var i alla fall helt underbart och Luna kommer antagligen hamna i tidningen tillsammans med Henning och Manne, ska försöka få tag på bilden och köpa den! Så går det när man slarvar med kameran!

Vi blev också en del av föreställningen när Isac började skälla (Tovas hund) och Manne fick hela publiken att titta på oss! Där stod Isac som en surikat på bakbenen och skällde glatt med allas blickar riktade mot sig!

Det var första gången, andra gången "vi" blev en del av showen var när Luna satt uppe i famnen på Henning som stod nära scenen. Med Hennings långa skägg och långa hår och med världens sötaste unge på armen var det ju oundvikligt att få uppmärksamhet! Manne gick till och med av scenen, ner till Luna och Henning och pratade även med mormor. Sedan tillägnade han en låt till Lunas pappa, umm-pappa-umm-pappa... Efter att ha fotograferats (mitt under föreställningen).

Efteråt var vi Mannes groupies och jag förklarade min kärlek till Manne som jag haft ända sedan mitten av åttiotalet. Fick till och med en kram och signerad plansch med ett hjärta på...

Fika med mormor följde och sedan lek på lekplatsen i nästan två timmar!!! Luna somnade 19.45 idag, vilket är väldigt tidigt för henne och nu ska vi sitta i soffan och ladda för dagis och jobb imorgon! Kram!

ZZzzzZZZZZzzzzzz..........

Så trött.
Jobbar jobbar jobbar.
Luna har börjat på dagis.
Jobbar jobbar jobbar.
Ikväll hade hon somnat innan jag kom hem.
Extremt trött.
Måste sova snart.
För att orka jobba jobba jobba.
Godnatt.

Working mother.

Ja, nu har jag blivit det jag gått och väntat på några månader - anställd! Detta betyder att jag har mindre tid över för allt, inklusive bloggandet. Just den biten gör inte så mycket, inte så mycket som det känns i hjärtat när jag plötsligt inte ska få träffa min underbara, underbara dotter varje sekund. Då känns plötsligt allt annat oviktigt.

Jag har hunnit jobba två dagar, i måndags 12-19.30 och idag 11-19.15. Hade jag skrivit igår hade jag nog haft en lite annorlunda inställning till allt men idag känns det redan bättre! Alltså, missförstå mig inte, jobbet känns väldigt bra och roligt och arbetskollegorna likaså, men hela grejen liksom. Lämna Luna, komma hem helt slut med noll energi, vara tvungen att gå och lägga mig tidigt, vara utan Luna, vara utan Luna, vara utan Luna...

Fast å andra sidan får jag ju faktiskt uppleva något jag annars mycket sällan får, och det är att vara efterlängtad. Att möta Luna i hallen efter en dag på jobbet är inte helt fel! Denna lilla underbara varelse omfamnar mig och pussar mig och vill aldrig släppa taget, DET är underbart, men samtidigt sorgligt.

Som sagt, lägga sig tidigt var det! Innan jag slutar vill jag berätta att det bästa som hänt sedan sist är att en av mina bästa vänner Frida, (som för övrigt ska ha en eloge för att vara i topp över lämnade kommentarer, nu ska ni ta åt er som aldrig orkar) har fått en liten bäbis... Helt underbart söt! Nellie! Hon kom ut ett par veckor tidigt, ja jag hade bett henne om det, hon var ju bara tvungen att träffa mig innan jag åkte upp hit igen (de bor i Simrishamn), duktig flicka! Stort varmt GRATTIS vill jag därför tillägna Frida och Mattias här på bloggen!

Luna var så mysig med Nellie, ska försöka fixa en bild på dessa två under tillsammans!

Sedan några personliga meddelanden;
Sigrid: Vet att du försökt nå mig, ringer snart... är helt slut just nu, orkar inget... plus att jag alltid är extremt dålig på att höra av mig!
Anna: Ringleden får vänta några dagar, shit vilken träningsvärk jag har fått av att stå i kassan.
Jenny Larsson: Tusen tack för senast! Alltid lika trevligt! Och tack för det fina fina brevet, kommer snart svar! Hälsa!
Frida: Tänker på er hela tiden, hela tiden!
Sandra: Det var upptaget idag när jag ringde tillbaka, ja det ÄR sant, jag ringde faktiskt tillbaka!
Ingrid: Vi ses snart i Blixtorp!

Godnatt, ska upp vid 5.30!

Ni får veta mer om själva blogghuvudpersonen nästa gång, idag behövde hennes mamma lite eget utrymme, men hon mår bra och är hemma med sin underbara pappalediga pappa. Hon börjar på dagis om exakt en vecka, fortsättning följer...

Vatten är så roligt!

I måndags blev vi bjudna på lunch och trevligt sällskap i Skövde. Det blev ett impulsivt bad för tjejerna också, vilket visade sig vara en fullträff! De är ju så underbart söta och glada, får jag presentera Luna och Esther!






Efter bad, god mat, lek och lite bus var det dags för oss att åka hem, gissa hur snabbt Luna somnade? Ungefär två sekunder efter jag tog bilden i bilen... Tack för en underbar dag Dalo, Matilda och Esther! Vi ses snart igen!

Besök från Simrishamn!

I helgen hade vi Martin, Sara och Lukas här. Johans kusin, hans flickvän och deras hund. Det är roligt att få visa upp hur och var man bor, fler borde ta tillfället i akt innan vi flyttar på oss igen... Helgen var lugn, skönt tyckte nog alla. Promenader, goda middagar, prat och vilande i soffan. Sara skulle skriva upp i Jönköping för mc-kort på lördagen - och det gick bra! Grattis Sara! Annars hade vi kanske fått en mindre trevlig kväll...

Idag har jag tänkt att Luna och jag ska gå bort till Familjecentralen för att väga och mäta och få nya ad-droppar, har slarvat massor med dem och har verkligen urdåligt samvete, usch. Hoppas hon inte har tagit skada, hjälp!

Regnet vräker ner här så vi får se när det blir ett bra tillfälle att kasta sig ut. De jättefina dyra vagnarna man köper har nämligen inte alls bra regnskydd så oftast är Luna blötare än jag efter en promenader i regnet.

Nu sitter Luna tillbakalutad i soffan och smaskar på ett kex. Jag väntar på att hon vill "nanna". Hon brukar själv komma och påpeka det nämligen!

Hoppas ni har bättre väder än vi! Hejdå!

Tangentbord och frukost.

Igår kväll fick vi besök av älskade mormor och Henning. Och mormor hade med sig värsta presenten!!! Ett eget tangentbord! Luna har jobbat vid det hela förmiddagen, väldigt fokuserad.

Luna tar alltid plats i soffan i samband med vällingdrickandet, mysstunden, visst ser hon harmonisk ut?

Sedan får hon hålla mig sällskap vid frukostbordet med ett kex.

Nu står lunchen på spisen och sen är det nog dags för att sova middag, vi ses snart igen!

HJOrdgubbar och barnbarnsbarnet...

Måndagen spenderade vi i Hjo hos min farmor och farfar, Ulla och Benny. Jag spenderade mycket tid i där när det var "pappa-helger" i min barndom. Det stora pilträdet i trädgården, poolen, den stora gräsmattan, ja jag får verkligen flashbacks när jag är i Hjo. Det enda man saknar är just att vara liten... men det blir ju aldrig som förr.

Det blev en heldag med jordgubbar, "Hem till gården", promenad och trädgårsskötsel. Luna sussade gott i vagnen efter promenaden och då tog jag och farmor hand om grenarna som blockerade trottoaren utanför trädgården. Resultatet blev mycket bra och vi fick med oss fina jasminkvistar hem! Min favorit!

Boxern Yoga är farmors lilla bäbis och hon är väldigt bra på att pussas, det fick både jag och Luna känna på! En jättemysig dag helt enkelt!

Bilder från Simrishamn!

För en gång skull var jag ganska dålig på att dokumentera. Kameran var oftast urladdad eller inte med. Men här är ett litet axplock från Simrishamnsdagarna. Lunas bästa barndomskompis Isac med mamma samt Luna som försöker natta Jennys och Joels bäbis Tilde. Med en hund som Rocky bredvis så var det ganska spännande...

Den som väntar på något gott...

Jag får tacka alla som troget går in på vår sida för att se om något hänt, blir besvikna, tittar igen, blir besvikna igen och igen... Men när ni nästan gett upp hoppet, DÅ dyker vi upp här i cyberrymden! Men jag har ju så mycket att skriva om så det blir nästan oöverstigligt. Men jag tänkte som så att: nu gör jag det! Jag tänkte föreslå att jag får lov att återkomma med sådant viktigt jag missat genom den nästan hela månaden som gått och bara skriver om den allra senaste tiden just nu, hoppas det är ok!?

Klockan är över elva och veckan som gått har minst sagt varit turbulent så jag skriver om det jag orkar och ska även försöka sätta in lite bilder, det vill ju alla ha!

Natten mellan torsdagen och fredagen den 14:e och 15:e juni bestämde vi oss lite väl impulsivt att dra "hem till Simrishamn". Vi var inte nere förrän klockan tre på natten och det var mardrömslikt att köra vissa bitar. Fick tjata en hel del på Johan att han skulle prata med mig. Han gjorde så gott han kunde efter en hård och varm arbetsvecka men det var svårt för honom att prata när han sov... Men till slut rullade vi in på kullerstenen och såg de välkända villaområdena torna upp sig på höger sida medan solen sakta började stiga.

Vi struntade i att packa upp och gick helt sonika och lade oss. Det var skönt att återse vår kära lilla tvåa på Holmströmsgatan och sängen var så skön. Luna sov hela långa resan och fortsatte med det ända till halv åtta. Det var lite tufft att gå upp men mycket lockade och då glömde vi tröttheten. Frukost beställde vi hos ffffarrrffffarrr som hade bullat upp med diverse godsaker!

Allt som följde sedan är lite i ett töcken, i vilken ordning och så, men jag fick vila en stund medan Örjan, Johan och Luna begav sig ut på stan en sväng. Eftermiddagen spenderade vi på Simrislund hos farmor Karin, farbror Emil och extrafarfar Christer. Vi blev bjudna på middag och medan den inhandlades och tillagades så smet vi ner till gammelmormor- och morfar Inga och Sigge och tittade runt i deras nya fina hem! Inga satt och stickade för fullt på en väldigt vacker minibolero till Luna, hon var så söt i den och använde den tillsammans med sin midsommarstass! Helt enkelt bedårande!

Efterlängtad kycklinggryta á la Karin välkomnades i våra hungriga magar och Luna var fullt sysselsatt med leksaker från förr och nu. Jag fick även dricka gott vin så det blev en skön kvällspromenad hem!

Tråkigt väder följde dagen därpå men det blev ändå grillat hos Örjan framåt eftermiddagen efter att ha hälsat på Marina, Benny och Caesar (Johans farbror, hans tjej och deras hund). Marina är en riktig Lunamagnet och tyvärr kunde vi bara stanna kort... Förlåt. Vi skulle behövt varit nere tre månader känns det som. Efter middagen fick vi hastigt ge oss av från Örjan och planera inför kvällen. Jag hade redan bestämt sedan länge att OM jag var nere i Simpan så skulle jag hem till min goda vän Sara (Johans kusins tjej) just på lördagkvällen då hon hade födelsedagsfest! En mycket trevlig tillställning för övrigt...

Johan rycktes med i partystämningen och bestämde sig också för att gå ut. Men först efter att ha frågat Karin om hon ville vara barnvakt och det ville hon ju såklart! Kvällen flöt på och till slut strålade vi samman på byns krog, Måns Byckare. Träffade några vänner, hälsade och pratade med folk som undrat vart vi tagit vägen. Klockan halv två begav vi oss hem. Frågade Johan om han inte ville efterfesta, men det här med att vara pappa tar nog hårt på krafterna för någon efterfest var han inte alls intresserad av... min sötnos! Jag försökte peppa honom in i det sista, men han ville absolut med hem!

En efterlängtad sovmorgon utan vällingkok och lekar, helt underbart! Sakta men säkert tog vi oss upp till Simrislund för att hämta Luna och vara sociala en stund. Det blev inga fler planerade besök innan Johan skulle skjutsas till Tomelilla för att åka till Norge, allt drar ju alltid ut på tiden. Förlåt ni på Dalagatan som blev drabbade...

Lämnade Johan vid halv tre, därefter inhandlade jag jordgubbar och åkte till mina goda gamla vänner (inte gamla men gamla, ja ni förstår, har faktiskt känt de allra längst av de jag känner i Skåne) Jenny och Joel med deras underbara halvårsbäbis Tilde! Vi konstaterade att båda flickorna växer och utvecklas för fort och tyckte det var synd att inte kunna ses oftare! Direkt från Bollerup tog vi oss vidare till Ingelstorp för att hälsa på familjen Brock. Johans faster, man och barn. Lilla Noah blir tre i sommar och är en riktig liten ängel till både utseendet och sättet. Luna däremot hade inte sin bästa stund utan var riktigt jobbig, men efter den helgen, den dagen och framför allt med tanke på att pappa precis åkt bort så kunde man ju inte annat än tycka synd om henne. Men jag tyckte även synd om de andra, de fick verkligen uppleva Lunas sämsta sidor. Synd.

Hemma igen vid nio-tio tiden... Sooova! För att sedan ligga och snooza med väckarklockan för att Sigrid och Isac skulle dyka upp redan vid nio på måndagmorgonen. Full rulle i två dagar med pyjamasparty mittemellan... promenader, prat, tjat, skratt, gnäll, gråt, lek, fniss, bråk, skriiiiik (Lunas), god mat, vin, thé, två väninnor och deras barn, mycket trevligt! Tack!

Tisdag och hemfärd för våra två vänner. En störtregnig promenad hem efter bus inne i stationshuset en lång stund. Luna somnade i vagnen och jag höll på att svimma av trötthet. Lyckades mot alla odds få upp henne i lägenheten sovandes och jag tog tillfället i akt och lade mig bredvid och somnade tvärt, tack och lov för det. Sedan var det dags att träffa en gammal barndomsvän till mig som av en slump ringde då hon trodde vi bodde kvar i Simrishamn, en glass i hamnen och en timmas prat hann vi med innan Elin blev hämtad av sin pappa.

Sedan kom favoriten Frida och mötte upp i hamnen och vi åt lite mer glass. Sedan bar det av ut till Brantevik för att äta middag med Kia och Frida och den stora, fina, härliga magen!!! Och katterna och hunden förstås! Kom hem sent igen...

Onsdagmorgonen gick vi upp tidigt för att hinna så mycket som möjligt men då en dusch var oundviklig i både mitt och Lunas fall var vi inte på G förrän vid tio. Precis när vi var på väg upp till farmor ringde farfar i ren desperation och berättade att sommarängen han planterat enbart för Lunas skull höll på att blomma över. Det var sol också och perfekt tillfälle att fotografera så vi fick kasta oss dit. Träffen med Karin blev inställd så jag lämnade (sådär lite smidigt) kvar Luna hos Örjan för att ta en snabb lunch med Sara. Jag hade längtat efter sushi ända sedan i februari... Kunde till och med gå på stan en liten stund (väldigt sällsynt i min värld) och sedan mötte Frida upp då hon hade lite tid över. Jag skulle precis hämta Luna för att ta med henne till stranden med mig och Frida men kom på en ännu bättre idé. Ringde Örjan och kollade att allt gick fint och om Luna kunde vara kvar en stund till (och jag visste ju vad han skulle svara...) och sedan fortsatte jag mitt "lyxliv" nere på stranden. Någon timma hann vi i alla fall med och sedan upp till Luna!

Helt plötsligt var kvällen helt tom, ingen att träffa, inget att göra... Gick hem med Luna, vi åt och sedan hann vi bli rastlösa och frågade då farfar om hann ville följa med på en rejäl powerwalk. Rejält, det var minst sagt rejält, en timma och 20 minuter senare var det jag och inte han som var helt död! Gick hem på darriga ben...

Torsdag förmiddag mötte jag upp med Fia, min grannkompis från förra lägenheten, med sin, snart ettåriga dotter Astrid! Vi hade mycket att prata om och tiden gick och promenaden blev lång! En lunchmacka på ett mysigt fik i stan och sedan vidare. Slog följe med Fia och tackade för timmarna tillsammans och begav mig sedan till gammelfarmor- och farfar på Dalagatan. Äntligen tyckte nog de... i påskas fick de knappt se röken av oss, men nu var vi där en bra stund. Luna vattnade blommor, klippte gräset, åt så det stod härliga till och sprang runt naken i trädgården. Jag åt gott, solade och var nöjd med livet och den barnrymningssäkra trädgården...

Jag och Luna tog en sväng ner till faster Wiveca som jobbar i en butik, 1910, pratade lite och gick sedan hem för att förbereda inför kvällen som skulle spenderas i Brantevik med Kia, Frida och PAPPA som var på väg hem!!! Grillat, öl, bäbissnack och bus med Luna följde. En mycket trött Johan och en helt utmattad Li och Luna somnade gott den kvällen!

Dags för midsommarafton. Jag hade planerat in i minsta detalj för att få timmarna att räcka och hinna träffa alla så på midsommarmorgon åkte vi till ett par goda vänner som nyss fått barn... bäbismys... mmm... alltså helt underbar! Viggo, världens sötaste bäbis och Alicia världens bästa och sötaste storasyster som dessutom uppfostrade och lekte med Luna!

Midsommarvädret blev bara sämre och sämre, från det ena stället till det andra i all hast för att slutligen få andas ut och bara vara på ett och samma ställe kvällen lång... TACK Jenny och Joel för en underbar midsommarafton!!! Maten, dukningen, ljusen, världens gladaste Tilde, trevliga festdeltagare, kubben, fyrhjulingen - ja allt!!! Kunde det bli bättre!? Ett tag hade jag helt gett upp hoppet om en lyckad midsommarafton men motsaten bevisades av Er!!! Tusen tack! Vi gör om det nästa år va?

Kom hem två efter lite nattamad och småsnack. Lördag, resdag, jag gick upp tidigt, packade, stressade och till slut var vi klara för avfärd. Farfar tog Luna till lekplatsen där hon säkert visade alla sina konster medan vi packade, det underlättade helt klart! Då Johan ännu inte alls träffat sin farmor och farfar fick vi svänga in där på vägen hem till Tidaholm och det var tur för man vill inte missa Gerds currysill! En riktig sillalunch satt fint i magen när vi gav oss av!

En tröttsam färd hemåt... vädret blev dock bara bättre och bättre och det var helt klart uppiggande! En liten välkomsttrupp i form av mormor och Henning kom och sa hej till Luna och drack en kopp kaffe. Luna sprang rakt in i mormors famn och gav henne en lång kram, härligt!

Så... nu sitter jag här och har skrivit i nästan två timmar, har skjutsat Johan till Vara, storhandlat på Willys, lagat mat, nattat Luna... Ja, vilken pärs! Vilka dagar! Helt galet! Men det gick! Är stolt! Nu är jag väl förtjänt av en lång vila, hoppas Luna tar sovmorgon!

Försöker lägga upp bilder snart - men inte just nu, ni klandrar mig inte va?

Animal farm.

Igår åkte vi iväg till moster Tovas kompis fantastiska gård en bit utanför Tidaholm. Där fick Luna och jag träffa: Emu, marsvin, kaniner, en katt, grisar, hundar, lamadjur, hästar i olika storlekar, långhåriga kor och får.

Luna var ganska skeptisk till de flesta av djuren och sa bestämt nä, nä när vi kom för nära. Men nu har hon tränat på läten "live" och tillsammans med pekboken om livet på en gård så börjar hon nog få ihop det! Här får ni se några av bilderna på det häftiga äventyret!