Mystjejen nummer ett!

Idag när jag kom ut från jobbet möttes jag upp av Luna, Henning och mamma. Luna satt uppkrupen hos Henning med händerna liksom inkilade i hans varma armhålor. Det var lite kallt ute och Luna hade inga vantar. Och där ville hon sitta, trots att jag kom. Men efter bara en liten stund var det jag som gällde igen - puh... Haha, nä, jag tycker att det är underbart att se Luna så trygg hos både mamma och Henning!

Ja, strax efter sju ikväll så träffade jag Luna, en timma senare sov hon, ursäkta mitt språk, men fan, detta är inte livskvalitet!!! Att inte få träffa sitt barn mer än några ynka timmar om dagen, nej, det är inget för mig! Vet inte hur och när jag ska lösa det men det måste lösas!

Den timmen vi hade tillsammans ikväll var helt underbar! Luna var bara lugn, kramig och mjuk. Inga höga skrik, inga slag, inga utbrott, bara mys. Vår egen lilla mystjej! Hon är verkligen så underbar och jag kämpar så för att få energi över att vilja leka med hennes saker och ge henne uppmärksamhet, men jag är så trött! När ska detta vända? Livet är tufft. Men Luna är allt!

Måste sova, ska verkligen försöka sätta mig snart och skriva ner allt hon gör nu, hon har utvecklats något makalöst senaste tiden! Och har så mycket uttryck och grejer för sig som jag måste dela med mig av! Håll ut! Kram.