Det blir allt mer påtagligt för Luna när Johan åker iväg till Norge för att arbeta. Därmed blir det värre och värre för mig och Johan också. Idag när vi lämnade Johan så sov Luna och tänk er själva att sedan bara vakna upp och pappa är borta...
Hon tänkte nog inte så mycket på det i bilen, men när vi kom hem så verkade det som att hon förutsatte att Johan var hemma, såklart, det är ju hemma han ska vara! Men efter att ha ropat på pappa flera gånger så förstod hon och såg lite moloken ut. Jag får förklara om och om igen att pappa är och jobbar.
Det värsta hände alldeles nyss när Johan ringde videosamtal för att berätta att han var framme och för att säga godnatt. Ganska trött och hängig så tittade hon på Johan först bara trött och uttryckslöst. Men efter den lilla pratstunden när vi skulle skicka slängkyssar och säga hejdå så vattnades ögonen på vår underbara lilla tjej. Hon försökte verkligen förstå men ville nog bara att pappa skulle komma in genom dörren och säga att allt bara var på skoj. Sedan började vi vinka och säga hejdå på nytt och då börkade hon gråta högljutt!!! Alltså det var hemskt! Det är sådant man bara inte vill vara med om eller behöva utsätta sin älskling för, varken min lilla eller min stora... Johan mådde nog inte så bra efter det där samtalet. Luna repade sig väl hyfsat fort, men jag känner på mig att Johan ligger där i Drammen nu och förbannar att han är där! Mitt hjärta!
Ja, en tuff kväll för familjen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej på er!!! Kan du tänka dig att vi har hittat hit..? Brukar gå in på er sida varje gång jag slår till datorn, alltid lika kul att se hur ni har det! Uch, fick nästan tårar i ögonen när jag läste om Lunas reaktion, förstår att det skär i hjärtat!!!! Tack för brevet!!! Undrar om du fått mitt mail är inte säker på om det blev skickat eller ej....
Lova att höra av er om ni kommer ner!!!! ALLA KRAMAR TILL ER från oss alla tre
Jenny och Tilde: Hej mina små skånetöser! Hihi, jag har postat ett till brev idag... det kommer imorgon hoppas jag!
Jodå, fick ditt mail, förlåt att jag ej svarat, förstår att du undrar!
Ja visst är det hemskt med Lunas pappa-trauman, usch! Vi hör av oss när vi kommer neråt, självklart! STORA KRAMAR TILLBAKA!!! Saknar er!
Näe. Fy det kan inte varit lätt. Usch, lilla pluttan. Tufft med distansförhållanden över huvudtaget. Ni är duktiga tycker jag som ändå verkar klara det så bra. Vi får väl hoppas att Johan kan få nåt bra jobb på hemmaplan snart. OM han vill det. Puss på er så länge.
/Anna-Lotta & Ebbschen
Skicka en kommentar