www.inkcorrect.se

Nu måste jag faktiskt få göra lite reklam, det handlar kanske om Lunas levebröd, vem vet? Jag och min kollega, Karolin Johansson har nu alltså ett år efter vi kom på idén rott ett tungt projekt i hamn! Tattookalendern 2008 från inkcorrect är klar!!! Vi har fotograferat, vi har slitit, vi har skrattat, vi har suttit framför datorerna i timmar, det var mödan värd, för nu har den kommit från tryckeriet i många tunga lådor och väntar bara på att säljas!

Om ni inte redan förstått det så måste jag bara tala om att det är nästintill tvång att köpa den för alla som känner mig... hehe... Se det som sponsring. I och för sig så är den grymt välarbetad och snygg så ni kommer inte ångra köpet, och sen är det ju jag som har gjort den och det kan ni ju skryta med!!!

Idag har vi haft en ledig mamma-Luna-dag, helt underbart! Har uträttat en hel del ärenden då vi ska sticka iväg till Malmö i helgen och sälja kalendern på sveriges största tatueringsmässa! Kom dit!!! Sen, får jag verkligen hoppas, ska vi få tid över att hälsa på nytillskottet i familjen, Lunas nya kusin!!! Grattis Sofie, Ivan och Robban!!! Jag vill lukta på bäbis när jag kommer!

Ikväll har Luna tagit hand om disken och det hamnade nog mer vatten på golvet än i vasken. Men på tal om att snappa upp saker och ting så står hon noga och diskar grejerna, sköljer dem och ställer de sedan i diskstället. Helt otroligt. Rätt var det var såg jag att hon började använda slaskrensaren, ni vet en sån där mjuk bit plast som man använder för att ta upp skräp med. Och vad gjorde hon? Tog upp skräpet såklart, sedan öppnade hon dörren till soporna och kastade det................?????????? Hallå!!! Tiden går så fort, snyft. Vill vara mer med min drömtjej. Hinner inte med i utvecklingen. Det kommer bli bättre inom en snar framtid, fortsättning följer! Godnatt!

Tvätta och städa, pappa kommer snart!

Oops, Johan har varit borta i tio dagar i sträck och vi har varit slarviga med städningen jag och Luna, hm, ja okej då jag kanske inte kan lägga över en del av ansvaret på Luna, men ändå...

Luna vaknade vid 7.15 idag, perfekt! Det första vi gjorde var att gå ner till tvättstugan. Ni ska se Luna där alltså, ni hade blivit imponerade. Men idag var det jag som blev mäkta imponerad, det händer då och då. Jag plockade ur den stora maskinen och när jag ska ta den andra så är den redan öppen och Luna är i full gång med att tömma den. Det har hon visserligen gjort förut, men vem öppnade den? Inte jag. Vem tryckte på knappen med en nyckelsymbol på? Inte jag. Alltså, hur är det möjligt att snappa upp sådana detaljer? Jag hänger inte riktigt med.

I alla fall så tömde hon maskinen på alla kläder och sen var det bara att börja hänga upp i torkskåpet. Den lilla skitungen ställer sig då och skakar till plaggen innan hon med stor möda försöker få dem att hänga kvar på tvättpinnen, precis som mamma... hon har väl hört när jag tjatar på Johan att han måste skaka plaggen för att få så lite skrynkel som möjligt! Hahaha!

Nä, dammsugaren fram! Hej! Och Jenny, du leder inläggsligan numera... Farfar är väldigt dålig på det trots att jag vet att du är här väldigt ofta! Hmm...

Välling i drömmens land.

Lilla gumman min. Imorse när jag väckte Luna strax efter 5.30 så vaknade hon inte. Jag gosade, nosade, pussade och pratade men ingen reaktion. Tog försiktigt av henne pyjamasen och hade vällingen beredd bredvid mig i sängen. Tänkte testa om hon liksom vaknade till av att jag gav henne flaskan. Vad ska man säga, hon tog flaskan men hon vaknade inte. Hon drack vällingen men hon vaknade inte. Lilla skruttunge, så söt hon var där i drömmens land drickandes sin älskade välling utan att knappt veta om det.

Ni fattar inte hur hjärtskärande det sedan är att tvinga på henne massa kläder för att sedan släpa ut henne i den kalla morgonen och lämna henne sömndrucken på dagis med orden mamma mamma mamma mamma som ebbar ut när jag kommer längre och längre bort, närmare, närmare jobbet. När mitt egna företag blomstrar (det behöver för den delen inte blomstra så mycket, jag har inga dyra nöjen, Luna är mitt största nöje) ska jag ge igen henne alla timmar jag slösade bort. Men det positiva är dock att jag verkligen inser det underbara med kvalitetstid, jag behöver nog på ett sätt detta, bli prövad på alla sätt och vis och visa för mig själv att jag kan jobba, hårt dessutom. Nu ska det bara bli ändring på till vems förmån jag sliter ut mig, det ska bli till min, Johans och Lunas! Så det så! Wish me luck! På tal om att umgås med Luna, ska krypa ner i sängen nu och lyssna till hennes andetag!

Imorgon kommer pappa hem! Lyckodagen. Han var dessutom i Norge hela helgen så han är extra efterlängtad! Johan, om/när du läser detta, vi saknar och älskar dig!

Ett stort tack till,

Anna, Karin och Jenny!!! Vilka tjejer ni är! Här sitter jag trött och slut och tvivlar på mig själv, men nä, nu... Tack! Ni är underbara!

Fika i Hölma!

Hölma är en liten bortglömd men ack så trevlig håla strax utanför Tidaholm där jag och Luna spenderade timmarna efter dagis och innan välling. Det blev intensiva timmar med Lukas och Lova samt deras mammor och morföräldrar (de är kusiner). Med Luna, Lova, Li och Lukas i samma rum blev det en del felsägningar och skratt! Luna visade upp sitt ganska lugna jag och fikade på både äpple, chokladkaka och rostat bröd.

När vi kom hem var det direkt i säng som gällde, efter tandborstning och välling såklart!

Som Jenny nämnde i kommentarerna, hur gör man då? Hur gör man för att få mer tid? Ja, man kan ju inte få loss mer timmar på dygnet än vad som finns, men man kan ju faktiskt förändra sitt liv! Göra uppbrott och uppror! Vad är viktigast här i livet? Jag vet vad som är viktigast för mig! Och jag tänker kämpa för att kunna njuta mer av det än vad jag gör just nu! Jag lovar! Fortsättning följer!

Mystjejen nummer ett!

Idag när jag kom ut från jobbet möttes jag upp av Luna, Henning och mamma. Luna satt uppkrupen hos Henning med händerna liksom inkilade i hans varma armhålor. Det var lite kallt ute och Luna hade inga vantar. Och där ville hon sitta, trots att jag kom. Men efter bara en liten stund var det jag som gällde igen - puh... Haha, nä, jag tycker att det är underbart att se Luna så trygg hos både mamma och Henning!

Ja, strax efter sju ikväll så träffade jag Luna, en timma senare sov hon, ursäkta mitt språk, men fan, detta är inte livskvalitet!!! Att inte få träffa sitt barn mer än några ynka timmar om dagen, nej, det är inget för mig! Vet inte hur och när jag ska lösa det men det måste lösas!

Den timmen vi hade tillsammans ikväll var helt underbar! Luna var bara lugn, kramig och mjuk. Inga höga skrik, inga slag, inga utbrott, bara mys. Vår egen lilla mystjej! Hon är verkligen så underbar och jag kämpar så för att få energi över att vilja leka med hennes saker och ge henne uppmärksamhet, men jag är så trött! När ska detta vända? Livet är tufft. Men Luna är allt!

Måste sova, ska verkligen försöka sätta mig snart och skriva ner allt hon gör nu, hon har utvecklats något makalöst senaste tiden! Och har så mycket uttryck och grejer för sig som jag måste dela med mig av! Håll ut! Kram.

Tack!

Till er tappra därute i cyberrymden som tar er en eller tre minuter extra av er tid för att skriva ett inlägg!!! Tack! Det är så roligt med feedback! Fast det gör mig också påmind om vilken sorglig värld jag lever i just nu... Det känns inte som att jag har tid över för något! Jag pratar väldigt sällan i telefon. Handskrivna brev som brukar vara min specialitet har jag helt slutat med (ska bättra mig, lovar!), sms, hur ska man hinna med sånt? Mms, ännu värre! Håll ut alla ni nära och kära som blir bortglömda (ja, Sara, du vinner den ligan, hur i h*e kunde jag glömma DIN födelsedag? Fråga Frida förresten, halvglömde hennes med... inte alls likt mig...)

Nu ska inte denna blogg handla om mig men var tvungen att sno några rader!

Luna sover och jag ska snart lägga mig bredvid, en positiv nyhet, idag grät hon inte när jag hämtade henne på dagis, det gör hon annars nämligen. Nä, istället visade hon mig runt, släckte lampor, tog av sig skorna vi nyss satt på och så vidare! Kan detta vara en ljusning i dagislivet? Hoppas! Men lämningarna blir inte bättre, hon börjar gråta hjärtskärande så fort hon ser Täppan (dagiset heter så).

Nä, en ny arbetsdag imorgon! Vi hörs! Kramar!

I sista minuten

...lämnade vi av pappa på stationen i Skövde. Det var inte alls bra. Det följde nämligen timmar av förklaring till Luna vart pappa tagit vägen. Suck, stackars flickebarn. Pappa rusar ur bilen, har mage att bara pussa mig och inte Luna och sen är han bara borta! En liten stund senare ringer han mig och försöker på ett vettigt sätt säga hejdå till Luna, vilket inte funkar så bra, jag lägger på för att sedan komma på att det hade varit perfekt om Luna såg Johan på tåget och samtidigt börjar tåget rulla, skynda skynda! Ja, vi hinner och där i sin röda tröja, åkandes baklänges sitter vår bådas favorit och vinkar till oss och Luna får en snabb titt innan pappa rullar förbi.

Efter detta ögonblick har vi titt som tätt ända tills nu när hon somnat gått genom detta händelseförlopp om och om igen och igen... Och hon är verkligen med alltså! Vår lilla tjej är långt ifrån dum. Hon liksom svischar med huvudet, vinkar samtidigt och säger töötöö, vilket betyder tåget. Så alltså målar hon upp just det ögonblick hon ser Johan åka förbi, hon är fantastisk! Men det visste ni ju redan!

Direkt när vi kom hem gick vi Ringleden med Anna, det var inte så roligt enligt Luna så det blev vissa avbrott och innan det var dags för oss att gå hem fick vi hälsa på Annas katter som bor hos Annas mamma. Där passade Luna även på att göra om vissa blomsterarrangemang, klappa katter då förstås samt äta stora, goda röda vinbär - naminaminam, som Luna själv säger när hon tycker väldigt mycket om något.

Lite småfrusna gick vi upp för trapporna för att byta blöja, mysa i soffan med vällingen och sedan nattas, nu ligger vår lilla underbara prinsessa på ena sidan dubbelsängen och väntar på att jag ska krypa ner, och det gör jag med nöje! Fattar ni vilken lyx att omfamnas av dessa små armar natt efter natt... sov gott!

Mors (och fars) lilla Luna i skogen gick, rosor på kinden...

För några veckor sedan när blåbären fortfarande lyste med sin blåa färg i buskarna var jag, Luna och vår kompis Anna ute i skogen och plockade för fullt. Det räckte till en stor och god paj! Mmm... Det är Anna som har tagit bilderna!