Klockan är mycket.

Och jag borde sova. Måste bara på några rader försöka förklara hur underbart det är att vara mamma till Luna.

Mitt "Lunadygn" börjar egentligen vid den här tiden. Jag stänger av datorn, släcker lamporna. Famlande i mörkret tar jag mig fram med enbart Lunas andetag som vägvisare. Sakta men säkert börjar saker och ting urskilja sig. Kryper ner under täcket och lägger mig tätt intill min dotter. Luna, plötsligt så stor men ändå så liten. Hennes händer drunknar fortfarande i mina.

Hon vaknar ett par gånger under nattens lopp, lugnande talar jag till henne och hon somnar om snabbt och tryggt bredvid mamma sin.

Alarmet ringer oftast runt halv sju, jag går upp och sätter på vattenkokaren för att fixa morgonvällingen. Smyger in till min ängel med kläder och ny blöja. Nosar och myser med den fortfarande sovande, mjuka huden. Luna är varm och ser inte alls ut som att hon vill vakna. Så fort vällingflaskan nuddar läpparna kommer sugreflexen igång och i ett tillstånd mellan dröm och sömn tar hon flaskan mellan händerna och snuttar i sig.

Jag passar på att byta blöja och sätta på dagiskläder och Luna är foglig och ganska omedveten om vad som händer.

När vällingen är slut vaknar hon till ytterligare och ger mig en kram, och har jag tur får jag även en puss. Ut i hallen och krångla på sig alla tjocka och jobbiga vinterkläder, ibland går det hur bra som helst, ibland inte alls.

Efter en kort promenad så är vi framme på dagis och nu går det så bra att lämna henne. Luna vinkar i och för sig lite motvilligt när jag ska gå men hon gråter åtminstone inte längre. Hej då gumman, hej då mitt hjärta...

Känns väldigt dubbelt det där. Fri men tom. Avlastad men belastad. Saknad men längtan.

Strax efter tre hämtar jag Luna. Hennes arbetsdag lider mot sitt slut. Helst ska vi vara kvar på dagis en lång stund och det blir nästan alltid bråk när vi slutligen måste gå hem. Men, ändå, vilken lättnad. Den första tiden kom hon springande och gråtande mot mig varje gång jag hämtade henne. Sedan höll hon krampaktigt tag i mig för att försäkra sig om att jag inte skulle lämna henne igen. Detta är mycket bättre, om än något mer tidsödande...

Vi kommer hem, Luna tänder alla lampor hon når och klär sedan av sig och hänger upp sin jacka på sin krok. Det är en ganska ordningssam liten dam det här. Undrar just vem hon fått det av.

Kvällsmat, pyjamas, Bolibompa och välling i soffan varvat med lite lek, är det som gäller för kvällen. Sedan är det dags att gå och "nanna" och med pappas kudde under huvudet och mamma bredvid så somnar man ganska gott.

För att sluta cirkeln ska jag nu treva mig fram till vår stora säng, där vårt lilla barn ligger och somna in till ljudet av hennes andetag. Sov gott.