09 december 2007

Varför?

I dag har en gemensam bekant till mig och Johan gått bort. Johan har känt honom i många år, jag har träffat honom många gånger. Vare sig man känner en människa väl eller inte så kan man ändå uppleva stor sorg och saknad. Just nu fattas han oss alla. Han levde ju igår, han skulle ju inte dö. Varför skulle han dö?

Han fick sitt första barn strax efter Johan och jag fick Luna. Han har en son på snart två år. När jag tänker på att Luna nu är så väldigt medveten om mamma och pappa och framför allt när pappa åker eller kommer hem igen så går mina tankar till denna lilla pojke. Tillräckligt stor för att undra vart pappa är, för liten för att förstå...

Vem vet vad som hände, ingen just nu. Det vi vet är att han inte finns mer, efter upprepade återupplivningsförsök stod hans liv inte att rädda. Fan, småbarnsföräldrar får inte försvinna! Jag saknar honom och önskar honom tillbaka till sin familj.

Vi kan inte påverka vad som händer och sker mer än att vi kan vara ytterst rädda om oss själva. Använd bilbälte, glöm inte stearinljus tända och allt det där! Var rädda om er! Fan... fan... varför.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är hemskt, "varför" är verkligen rätt ord! Det borde inte hända någon o fram för allt inte småbarnsföräldrar, de behövs ju som allra mest! Man behöver ju inte se längre än till sig själv vad skulle man gjort??!

För ett par veckor sedan var det en kille som dog i en traffik olycka här nere, han var pappa till två små barn (ett av barnen är född i år). Trotts att man inte känner dem, utan bara vet vem de är, kunde man inte sluta tänka på dem!
Det är verkligen, hemskt o så himla orättvist ibland!

Man får sig verkligen en tankeställare...
"Ta vara på vad ni har o var rädda om varandra"

KRAM

Anonym sa...

ja uscha mej fy fy fy.

Man ska vara tacksam för varje sekund vi får här i denna tid och på denna plats!

10.000 kramar

Anonym sa...

Kan bara hålla med föregående talare!

Anonym sa...

Att känna någon som inte längre finns är så overkligt... man väntar sig länge att den/de ska dyka upp runt nästa hörn och så gör dom inte det..men någon finns så länge man minns dom... det är viktigt att glädjas så länge man har varandra. Jag håller med dig Li, småbarnsföräldrar får INTE dö, man behövs som bäst då... så var rädda om er!!!
Kramar