Värmen är tillbaka nu. Värmen i Tidaholmsfamiljen som tog en paus på några månader, ganska många och långa månader men ack så välbehövliga. Ibland krävs det att man vågar ta ett steg ut i det kalla, otäcka, spännande men också väldigt ensamma som finns där.
Få perspektiv. Undersöka. Stöta och blöta. Gråta och skratta och gråta igen. Den nya världen var fin på sitt sätt, men vi var finare.
Den unika chansen att få utforska, utveckla och testa var helt rätt, jag benämner det som en chans, för det var precis det vi fick, en ny chans. Med mycket bättre odds. Det kan inte bli bättre. Vi skickar värme till er som fryser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar