Jag lade Milo för en stund sedan och passade på att låta en gammal Enyaskiva förgylla hans nattning. Med en öm moder (som är öm när hennes fyraåring somnat) som smekte hans nätta lilla bäbishuvud och skönsång från stereon kunde han liksom inte låta bli att somna... fort. Och det gjorde även Luna idag, efter en lååång dag som avslutades med middag, bad, Bolibompa och välling somnade snäckan strax efter klockan sju. Vilken lycka att få ett par bonustimmar för sig själv. Men vart tog de vägen??? Vart tar tiden vägen?
Jag kanske inte nödvändigtvis måste bli rik, men är det något man kan göra för pengar som man samtidigt verkligen BLIR lycklig av så är det väl just "att köpa tid". Slippa jobba heltid exempelvis, vara hemma hela sommarlovet, och... Fast det är väl bara en fantasi. Men jag försöker verkligen att "Carpe diem" fånga dagen, men det är inte så lätt när dagen alltid rusar fram fortare än mig, jag hinner aldrig ikapp den.
Så, ett litet gny från sovrummet. Måste in till prinsen. Värme till Dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fina ni, fina min Li...
Sluta tänk gumman min!!! Bara va utan en massa måste det är ingen som tar dom ifrån dej...det går bra att bara sätta sig ner på golvet o blunda en stund o meditera mitt ibland barnen o deras lek...ses snart å vad jag längtar...kramizar farmor
Skicka en kommentar