I sista minuten

...lämnade vi av pappa på stationen i Skövde. Det var inte alls bra. Det följde nämligen timmar av förklaring till Luna vart pappa tagit vägen. Suck, stackars flickebarn. Pappa rusar ur bilen, har mage att bara pussa mig och inte Luna och sen är han bara borta! En liten stund senare ringer han mig och försöker på ett vettigt sätt säga hejdå till Luna, vilket inte funkar så bra, jag lägger på för att sedan komma på att det hade varit perfekt om Luna såg Johan på tåget och samtidigt börjar tåget rulla, skynda skynda! Ja, vi hinner och där i sin röda tröja, åkandes baklänges sitter vår bådas favorit och vinkar till oss och Luna får en snabb titt innan pappa rullar förbi.

Efter detta ögonblick har vi titt som tätt ända tills nu när hon somnat gått genom detta händelseförlopp om och om igen och igen... Och hon är verkligen med alltså! Vår lilla tjej är långt ifrån dum. Hon liksom svischar med huvudet, vinkar samtidigt och säger töötöö, vilket betyder tåget. Så alltså målar hon upp just det ögonblick hon ser Johan åka förbi, hon är fantastisk! Men det visste ni ju redan!

Direkt när vi kom hem gick vi Ringleden med Anna, det var inte så roligt enligt Luna så det blev vissa avbrott och innan det var dags för oss att gå hem fick vi hälsa på Annas katter som bor hos Annas mamma. Där passade Luna även på att göra om vissa blomsterarrangemang, klappa katter då förstås samt äta stora, goda röda vinbär - naminaminam, som Luna själv säger när hon tycker väldigt mycket om något.

Lite småfrusna gick vi upp för trapporna för att byta blöja, mysa i soffan med vällingen och sedan nattas, nu ligger vår lilla underbara prinsessa på ena sidan dubbelsängen och väntar på att jag ska krypa ner, och det gör jag med nöje! Fattar ni vilken lyx att omfamnas av dessa små armar natt efter natt... sov gott!