Så, nu är Johan och Luna på väg ner till härliga underbara Österlen! Jag får nästan ont i magen så mycket jag ville följa med! Ligga på stranden och bara njuta av vädret och goda vänners sällskap! Ibland är frihet mer värt än pengar och just nu känns det som att jag mycket hellre hade suttit i V70:n på väg till Österlen med Johan och Luna och ätit nudlar i ett halvår i stället... Suck!
Jag fällde några tårar vid busstationen imorse när Johan kramade om mig efter jag sagt: Var rädd om henne...
Släppa kontrollen helt är ju fruktansvärt jobbigt men antagligen också väldigt nyttigt!
Nu skickade de just ett mms från Jönköping med en glass i högsta hugg! Första etappen avklarad med andra ord!
Ni lär få höra mer av den desperata ensamma mamman... hej så länge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar