Antenatalmottagningen och huskurer.

Vi hade tiden på antenatalmottagningen klockan 13.30 och cirka 14.10 fick vi komma in... Suck, vi hade ändå haft lite stressigt dit och tog Mc Donalds istället för en mysig restaurang på tu man hand för en gångs skull. Till råga på allt var det ingen som bad om ursäkt eller på annat sätt förklarade att de var sena.

Som patient på den mottagningen måste jag säga att nu, efter tre olika möten där är jag väldigt förvånad över deras sätt att möta patienterna. Med tanke på att deras beskrivning av verksamheten lyder: "Specialmödravård för gravida med särskilda behov som kräver speciell övervakning.Här bedrivs även fosterdiagnostisk verksamhet." Så kan ni ju tänka er vilka fall som kan sitta i det där väntrummet, vårt eget "bekymmer" står sig nog ganska litet i proportion till vad människor, blivande föräldrar i just det väntrummet väntar sig...

Från allra första stund när jag var där första gången (jag var då där själv) för att prata om min förlossningsrädsla så kände jag mig obekväm, ingen uppmärksammade att jag ens satt där? Ingen hälsade, ingen log, ingen frågade efter patientbricka, ingen såg mig. Jag tyckte att det kändes så konstigt att jag tog upp mitt block och började anteckna hur jag kände och upplevde det hela, för att liksom ha något att göra. Sen hände samma sak här, de var försenade och ingen besvärade sig med en ursäkt eller åtminstone en förklaring.

Om man då bortser från just mig, oss så är ju detta alltså en mottagning för väntande föräldrar i olika situationer, det är dessutom infertilitetsmottagning i samma veva... Här sitter det alltså människor som förmodligen lider av barnlöshet med ALLT vad det innebär, människor som är sjuka pga sin graviditet, människor vars foster är sjuka eller defekta, människor med mer eller mindre förlossningsskräck plus en massa andra fall som är mindre trevliga. Till råga på allt så är det även på denna mottagning man får göra sitt enda ultraljud, vilket alla föräldrar blir erbjudna, så mitt i smeten av oroliga, överkänsliga, gråtmilda, spända, ledsna etc. blivande föräldrar så sitter patienter som är överlyckliga för att se sitt barn för första gången... Mycket konstig kombination om ni frågar mig.

Och just detta fakta att varje besök nu har känts konstigt så var jag tvungen att skriva av mig lite. Jag fattar faktiskt inte vart empatin och sympatin i samhället tar vägen ibland, det är ju för fan skrämmande! Och observera nu att jag inte tycker så himla synd om mig själv för denna "behandling" men att en mottagning har en så känslokall attityd gentemot patienter som befinner sig i dessa olika traumatiska kontra lyckliga situationer är för mig helt obegripligt!!! Så, nu har jag skällt klart för nu.

Nu till vad de sa på antenatalmottagningen till oss. Bäbisen väger uppskattningsvis 3700 gram just nu, detta är givetvis en cirkavikt och bedöms mhp av olika mått kors och tvärs av buk, huvud och lårben, men är väl ganska tillförlitligt. Huvudet ligger neråt, vilket det gjort i många veckor nu. Det stack ut något från huvudet som jag var tvungen att kommentera men det var "bara" ett öra, haha, Johan sa direkt att det måste vara "hans" öron då... Men det kanske bara såg stort ut... Men då kanske det är en pojke... Hmm.

Livmoderhalsen var på gång att mogna och hade dragit upp sig något (för alla som vet vad det innebär) dessutom valde läkaren att "stimulera denna lite", vilket var oerhört smärtsamt men som skulle vara bra för mognadsprocessen - AJ! Har haft ganska ont sen dess.

Det lustiga med hela detta möte var att det kändes som att läkaren trodde att min värsta skräck var att gå över tiden, fast så är ju inte alls fallet utan nästan i princip tvärtom, jag vill INTE ha en forcerad förlossning, samtidigt som jag inte vill vänta ut den tills den har växt till sig väldigt mycket. Men med tanke på den uppskattade vikten nu, vilken i och för sig var ganska stabil, så var det ju ändå inte 4700, då hade vi nog valt ett snitt kanske... Så, förhoppningsvis går den inte upp ett kilo på de dagarna jag vill vänta och vi kan få igång det hela spontant.

Nu är det den stora kombinationen av huskurer som vi får förlita oss på:
Nummer 1. Tumla runt i sänghalmen. Det roligaste alternativet! Vilket då får göras med stor försiktighet, några kramper här och där, en stoooor och spänd mage ivägen, en mycket ovig man och så vidare... Därför går vi vidare till: Nummer 2. Hallonbladsthé. Funkar, funkar inte? Ja, det är frågan, men varför inte prova? Nummer 3. Gå i trappor. Nja, har ju då som sagt ganska ont och är ganska trött så det får bli med måtta. Nummer 4. Putsa fönster. Nej, alldeles för kallt, ja, skulle vara insidorna då, bara för att... Summa summarum: Gott thé och sex får det bli. Inte helt fel. Har ni andra förslag mottages dessa gärna!