Kan inte sova...

För snart en timma sen kom Luna, som vanligt, släpandes på täcke och kudde in till oss. Hon hoppade upp i den (till bäbisens ankomst) fint bäddade spjälsängen och kommenterade även: Oj, vad fint mamma! Klockan var då strax före fyra. Jag vaknade till mer och mer och till slut gick det inte att somna om och detta fast jag lagt mig så sent som halv ett.

Självklart är man ju på helspänn hela tiden och tankarna snurrar oavsett tid på dygnet och just att veta om att förlossningen kan sätta igång när som helst och att jag faktiskt behöver sova gör ju inte det hela lättare. Att somna menar jag. Luna vaknade också till ordentligt när hon märkte att jag gått upp och började gråta för att jag inte var där. Jag gick in, lugnade henne och sa att jag satt vid datorn. Då sa hon att hon var "väldigt hungrig". Jag chansade på att "lura" henne lite lätt och sa att jag kan göra lite välling, sov du så länge. Men, hon gick inte på det utan efter fem minuter kom frågan om vart vällingen tog vägen... den kommer svarade jag och satte igång vattenkokaren. Den flaskan slukades snabbt, visst sjutton var hon hungrig, men det får ju inte bli en vana att få välling klockan fyra/halv fem på natten och det sa jag till henne, som att det hjälper... men ändå.

Ja, så nu sitter jag här och väntar på att morgonen ska gry och att Johans väckarklocka ska börja ljuda. Känner i princip ingenting i form av sammandragningar. Suck. Det är inte det att väntan känns jobbig, nä, det är mer längtan. Längtan till vår nya lilla individ och den där spännande känslan av att nu är det på gång! Just nu känns det som om den aldrig kommer. Och jag vill verkligen inte "sättas igång", vilket vi blivit erbjudna. Nej tack. Många och långa timmar på bb kan vi vara utan, nä, vi vill göra grovjobbet hemma för att sedan åka in. Men kom igen... börja då.

Nu har vi ju liksom passerat det magiska datumet och helgen hade ju varit så perfekt, med tanke på Johans arbete. Sedan stod det ju klart att gårdagens jobb blev inställt och förskjutet med en dag, vilket innebär att vi fick en bonusdag och natt och då tänkte jag, perfekt, då kommer den då! Men nä... och nu känner jag att det är jobbigt att Johan sätter sig på en buss om 45 minuter och lämnar oss här. Mig och våra barn. Nu är han ju tack och lov bara en 40 minuters bussresa härifrån, jämfört med en 6-timmars bilresa så jag är nöjd ändå men jag hade gärna haft Johan nära nu.

Luna ska vara på dagis. Jag behöver väl sova senare idag, så det passar bra! Jaja, vi återkommer! Kram från rastlösa mig.